Bland klot och kossor på årets Sörmlandssalong
Nyköpingskonstnären Kajsa Engstrands fem metallsfärer hör definitivt till mina favoriter på årets Sörmlandssalong som i dag öppnar i Eskilstuna Konstmuseum. De är som lätta och luftiga planeter med ett skört litet hjärta av färgat glas. Så anspråkslösa och ändå så läckra.
Det finns mycket spännande att upptäcka på årets salong. Som vanligt har man ingen aning om vad juryn sållat bort, men deras urval faller åtminstone mig i smaken.
Fyra alldeles egna favoriter hittade jag på årets salong och tre av dem är från Nyköping.
Lisbeth Sommarströms trebenta fågelfigurer med gapande munnar och renhorn (!) hör till det jag kommer att minnas länge. Lite förvånat blickar de upp mot betraktarna, utan att släppa sina färgade ägg ur sikte. De ser ut som gestalter man kan stöta på i en bilderbok för väldigt små barn. Men de är också släkt med 60-talets naivistiskt glada skulpturer.
Alldeles bakom Sommarströms fåglar hänger Roland Öqvists tre kossor, som jag känner att jag genast skulle vilja ta med mig hem. Roland Öqvist kommer från Nyköping, men är en helt ny bekantskap för mig. Han undviker det vi i första hand brukar förknippa med kossor i konsten stora våtbruna ögon och nyfikna mular och koncentrerar sig på kossornas kroppsform.
En vårglad ko med mycket skutt i benen signalerar glädje och lycka, medan två bortvända kor i vila ger aningar om en evigt varm sommardag. Allt ramas in av kantigt tillsågade guldramar och det är så annorlunda och humoristiskt att man inte kan bli annat än förtjust.
Min fjärde personliga favorit kommer från Eskilstuna. Det är Neringa Stjernman, född 1964 och Eskilstuna Konstförenings stipendiat för ett par år sedan. Här visar hon fyra stora litografier med två bilder i varje. Fotografier på ihopkurade och böjda kvinnokroppar har kompletterats med blomgrafik. Plommonträdsblommor, pärlhyacinter och rosor täcker kropparna i spännande kompositioner som väcker tankar och frågor.
Men det finns förstås mycket att mer att botanisera bland. Kerstin Svanberg från Trosa har till exempel fortsatt sitt utforskande av papperets möjligheter. Hennes fyra verk heter alla Secret och nog ser de hemlighetsfulla ut, de halvöppna och bronsglittrande papp-höljena som döljer gamla ateljéfotografier på kvinnor.
Eivy Åhlund från Nyköping har lekt med koniska former som vänts upp-och-ner och lagts i lager på lager i grafiska blad. Först tror jag att det är blomkrukor eller vaser, sedan bestämmer jag mig för att det är rejäla tanttrosor. Intressanta är de i alla fall.
Gunnar Carl Nilsson från Hälleforsnäs har, vad jag minns, varit med på varenda Sörmlandssalong de senaste åren. I Eskilstuna bidrar han med fyra praktfulla rostiga bågar som står som utropstecken i lokalen och en enorm pratbubbla i metall. Det är tur att det finns någon som arbetar i det här stora formatet, för annars skulle intrycket kunna bli ganska plottrigt med många små bilder och en del skulpturer av det mindre slaget.
Det finns förstås också andra välbekanta namn på årets salong. Harriet Ebeling, numera bosatt i Torshälla, visar fyra färgsprakande formkompositioner i traditionell ebelingsk stil. Peter Dewoon har lämnat skulpturerna hemma i Nyköping och deltar med tre mindre grafiska blad som blandar blomrankor och medeltida figurer i olika schatteringar av skugga och ljus. Elsa Sombeck från Oxelösund bidrar med tre ganska kärva men intressanta akrylmålningar i den dovaste av färgskalor.
Jessica Eklöf från Nyköping visar tre abstrakta screentryck, som av titlarna att döma inspirerats av gatukorsningar och stadsbilder. Och visst kan färgfälten förvandlas till vägar och trottoarer om man ställer in ögonen rätt, men jag tycker att Jessica Eklöf lyckas bättre när hon arbetar figurativt. Jag blir fortfarande lycklig när jag tänker på hennes skojiga mjölpåsar och pärlsockerpaket mot pastellbakgrund från Sörmlandssalongen i Södertälje 2001.
På samma sätt känner jag inför Mia Jarnsjös fyra temperamålningar. Hennes färger brukar skapa rent egoistiska vill-ha-känslor inom mig, men den här gången sticker de inte ut med riktigt samma kraft som vanligt. Nog brukar Mia Jarnsjö ha mer schvung i färgbrytningarna? Eller är det bara så att hennes målningar lider av placeringen, bredvid utställningens största och mest enorma färgexplosioner?
Utställningens tremannajury fick in 966 konstverk från 214 förhoppningsfulla konstnärer. Ur denna mångfald har de vaskat fram 197 verk av 58 personer. Vernissage är det i dag, lördag, och utställningen pågår till 23 november.
Så jobbar vi med nyheter