Bland kossor och ansikten

Det är kanske våghalsigt av mig att ställa ut, men jag tycker att jag blivit så väl emottagen tidigare så jag känner ändå att jag vågar, säger Sven Ginstmark som till vardags jobbar som polis i Nyköping men har måleriet som främsta fritidsintresse.
Det är framförallt fredag- och lördagkvällarna som blivit hans egen målartid.
När fredagsvinet fått verka och hustrun somnat framför tv:n är det min tur att måla, säger Sven Ginstmark och skrattar.
Han har provat att måla i olja, men gick snabbt tillbaks till akvarellfärgerna igen. Där fanns mycket kvar att utforska.
Men jag gillar inte vattniga och tunna akvareller. Ibland lägger jag på 20 lager färg för att få den rätta fylligheten.
Grunderna i akvarellmåleri har Sven lärt sig av Ria Roes Schwartz. Men den konstnärliga ådran fanns nog där från början, tror han. En av mammas kusiner var etablerad konstnär och dottern Anneli, som numera bor i Paris, satsar på att bli yrkeskonstnär.
Vi ska faktiskt ställa ut tillsammans i Nyköpings stadshus i höst, berättar Sven.
Men att ställa ut är egentligen ingenting han uppskattar.
Det känsn litegrand som att blotta själen. Det är ju mitt inre som syns i bilderna.
Medan Sven Ginstmark ensam huserar på Culturums utställningsvägg samsas Ulla Arwinge och Gudrun Wikdahl om utrymmet i Nyköpings stadshusfoajé.
Trots att de känt varandra länge (Gudrun var tärna på Ullas bröllop 1955) är det första gången de ställer ut ihop. Och det gemensamma temat är Målarglädje.
Jag känner verkligen glädje när jag målar. Och blir jag inte glad så är målningen inte bra, säger Ulla Arwinge som visat sina målningar för Nyköpingspubliken många gånger sedan den första utställningen i slutet av 60-talet.
Ändå finns något nytt att upptäcka för konstpubliken. För första gången visar nämligen Ulla några av sina porträtt.
Jag har aldrig ställt ut porträtt tidigare. Jag har inte riktigt trott att jag klarar det. Man ska få fram rätt uttryck i ansiktena och folk ska känna igen sig. När man målar landskap kan man förfalska lite som man vill, säger Ulla.
På andra sidan skärmväggen är det desto fler ansikten. Gudrun Wikdahl är oerhört förtjust i att måla porträtt. Helst så reducerade och förenklade som möjligt.
Jag strävar efter att inte ta med för många detaljer. Helst vill jag få fram det jag vill säga med få och rena linjer.
Förutom porträtt visar Gudrun landskap och djur. Somliga, som de ilsket lysande eldfåglarna, finns bara i fantasin. Andra, till exempel de nyfiket gloende korna, är högst verkliga.
De där kossorna har betat utanför vår stuga i Tuna hela sommaren. De fick tre kalvar som var så härliga, berättar Gudrun och pekar på en målning med några vingliga småkossor.
Favoritkon finns också med på en målning. Liksom den blå klänning som Gudrun hade under gymnasietiden.
Den trivdes jag verkligen bra i. Och så kul jag har haft i den.

Fotnot: Sven Ginstmarks akvareller hänger i Culturum till 7 oktober. Ulla Arwinges och Gudrun Wikdahls utställning i stadshusfoajén pågår till 9 oktober. Förening i Konst Nyköping är initativtagare till båda. Den 3 oktober ordnar de också föredrag i Culturum. Konstvetaren Gunilla Gunnarsson talar om Flörargelseväckande beteende i konsten.