De kallsinniga morden i Tolouse blev ett oväntat momentum i spelet mellan den sittande presidenten och hans starkaste motståndare, socialistledaren Francois Hollande. Mitt i tragiken blir hanteringen av morden avgörande för Sarkozys framtid.
För det första måste han spela rollen som landsfader. Möjligheterna är goda eftersom svagt ledarskap är Hollandes svaga punkt. Sarkozy måste samtidigt regissera och placera dödsskjutningarna i en dramaturgi som spelar honom i händerna. Den mest kallsinniga men effektivaste taktiken är att fortsätta på hans inslagna politiska kurs. De senaste veckorna har Sarkozy inlett en invandringskritisk offensiv som har fungerat på opinionen. Nu när folkets ilska kokar mot ett misstänkt islamistdåd är invandringskritik ett effektiv populistisk tilltag.
Den konservative presidenten är känd som en stridbar politiker. Inte enbart på grund av att han är kort i rocken har han påklistrats Napoleonkomplex och han har marknadsfört sig själv som en outsider. Taktiken har gjort honom till en vinnare.
Han vet hur man är en stark ledare. Flirten som han redan inlett med främlingsfientliga väljare kommer troligtvis intensifieras. Den taktiska kontringen från extremhögerns ledare Marine Le Pen kan eskalera i uttalat främlingshat och rasism. Det politiska spektrat förflyttas i en människofientlig riktning.