I den mörka lagerlokalen såg jag några pallar som hade ramlat. Helt plötsligt fastnade mina ögon på en träsko som låg ensam på golvet. Inte långt därifrån, bakom några pallar låg en livlös kropp i en ganska stor blodpöl. Mannen var död.
– Du kan väl ta bilder från lite olika vinklar så vi kan se hur dödsfallet har gått till, sa teknikern från polisen.
Det kunde varit hämtat ur en kriminalserie. Fast det hände på riktigt.
Jag var pressfotograf på en av stadens lokaltidningar och hade åkt på en arbetsplatsolycka men helt plötsligt blivit inkastad som polisfotograf. Något som aldrig kommer hända igen.
Det här var några år sen och hände i min gamla hemstad Linköping. Polisteknikern var rutinerad och han visste att jag aldrig skulle kunna använda dessa blodiga bilder i tidningen. Det var därför han bad mig om hjälp när hans kamera strejkade. Vi kände igen varandra rätt så väl, hälsade alltid och småpratade en del vilket man gör med de flesta inom blåljuskåren efter några år i yrket.
Det är det här som gör journalistyrket till ett så intressant jobb. Man får komma till så många olika platser och situationer. Men tyvärr kan de ibland vara tragiska.
Under onsdagen var jag ute på en båtbrand på Brandholmen i Nyköping. Det visade sig att det också var en arbetsplatsolycka. Men den stora skillnaden för mig den här gången var att jag inte behövde agera polisfotograf utan den här gången kunde jag bara göra mitt jobb.
Ta bilder och skriva en text om händelsen...