Bob bromsar fördomarna
Egentligen ville han bli rockstjärna, men han blev poet i stället. Bob Hansson har gjort lyriken till något nytt. I går var han i Nyköping och berättade om sin nya bok.
I kassen har han massor av tunna, rosa böcker: hans senaste diktsamling Här är vi. Eller samling, det här är en enda lång dikt.
Den bara kom så! När jag hade släppt min andra diktsamling undrade jag om det verkligen behövdes en diktsamling till. Det här är ett formexperiment, jag vill se hur enkelt jag kan skriva och att det ändå är poesi, om poesin finns där ute i vekligheten utan att man behöver lägga till något, beskriver Bob Hansson och medger samtidigt att han inte tror att den kommer att tas emot bra av recensenterna.
Varför inte det?
Jag är nojig, bara. Den är väldigt enkel och lite privat och ges ut på ett litet förlag. Då kanske recensenterna tror att den är för dålig för att ges ut på annat sätt. Sedan har jag en känsla av att Bob Hansson är lite ute nu, det går ju i vågor. Oberoende vad man gör, det är något i luften som bestämmer att nu ska vi vara lite kyliga mot den eller den.
Vi är naturligtvis media. Skivbolagen blir man också besviken på, tycker Bob Hansson. Därför ger han och Kenneth Cosimo ut skivan Stålmannen är död själva. Den kommer i nästa vecka och är en talad rockopera, poesi till musik. Bob Hansson har gett ut en skiva förut, men den nya är inte lik den.
Det är en mognare skiva, långsammare. Inte alls vanlig rock n roll.
Du jobbar ofta ihop med musiker och har musik på scen, varför det?
Det är så roligt! Jag ville ju bli rockstjärna när jag var liten. Med poesi är det lätt att fastna i det intellektuella, folk kan bli upprörda av poesi för att de inte tycker att de fattar. Musik går rakt in, den behöver man inte förstå.
För att sätta igång med sitt skrivande läser han andra poeter, härmar lite och inser att det inte blir likadant. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Mycket av den nya lyriken
i Sverige har en så lagom litterär form, tycker han. Det är okej poesi, men inte mycket mer. Inget som står ut.
Det är klart att det är fegt. Jag jobbar med det själv, fegheten och rädslan. Kommer det här att duga? Så tänker jag alltid, det är ett filter som jag försöker att ta mig ur.
Varför han blev poet vill Bob Hansson inte svara på. Den frågan har han fått så många gånger förut, så det går inte att svara på något bra sätt igen, säger han och tillägger beskedligt om det är okej. Men när han väl kommer i gång är det som ett vattenfall av välformulering, orden liksom bara fladdrar iväg när han pratar. Det är väldigt poetiskt, helt begripligt, men svårt att återge. Kanske måste man vara en i Bob Hanssons stora publik, se honom i aktion.
Han är det som kallas estradpoet, en poet som framträder på scen med sina texter. Bob Hansson har skaffat sig en hängiven och entusiastisk skara fans. Han åker runt i hela landet och läser och träffar folk.
Det är jätteroligt, jag är så himla glad för det! Det är så roligt att det finns en publik för mig. Det roliga är att det är många fler som har sett mig uppträda än som går in i en bokhandel och köper lyrik. Jag försöker att få bort fördomarna om poesi från folk som liksom bara gör sin kulturella värnplikt, sitter med för att frugan vill gå på poesikväll och så är det bara där, man kommer fram till dem, säger Bob entusiastiskt.
Live går det att få många fler att gå från poesistängda till poesiöppna.
Vad hoppas du att din publik får med sig av din poesi?
Precis det de behöver.
Så jobbar vi med nyheter