Böcker tar mig till andra världar
Att försvinna in i bokvärlden är det underbaraste jag vet. Att drunkna i den, att dras med någonstans djupt inifrån och bara omfamnas.
Jag stjäl åsikter, idéer och citat. Det blir alltid en slags vill-äta-upp-kakan-men-ändå-ha-den-kvar-situation. Slutet är i början något avlägset, något att se fram emot men samtidigt något att rädas. För ett slut är ett slut är ett slut alltid.
Men nedräkningen börjar, Hoppas att slutet är magnifikt, att jag tappar andan, att jag vacklar till, förlorar balansen och förundras! Hoppas att det jag trott visar sig vara helt fel och hoppas, HOPPAS att ingen dör!.
I fåtöljen invid fönstret, med en kopp te, slutet sparar jag för Det Perfekta Tillfället. Och när boken är slut känner jag mig alldeles ihålig och pånyttfödd. Vad ska jag göra nu?
Jag blir alltid nedstämd när en bok tar slut. Boken kan jag minnas med glädje men allt annat tenderar att bli grått. Böcker är fristäder, i dem jag kan vila upp mig och leva någon annans liv ett tag.
Just nu läser jag Stjärnor utan svindel, den är grymt bra och jag läser den för andra gången. Vem som helst skulle kunna bli kär i Kaja och den har en fin story. Sofies och Kajas kärlek gör mig lycklig och stark.
Förra gången jag läste boken drömde jag i dikter. Jag vaknade mitt i natten med en hel dikt i huvudet. Dum som jag är struntade jag i att skriva ner den, jag var för trött och sängen alldeles för varm och gosig.
Detta är något jag ångrat stort, i dikten lyckades jag förklara mina känslor. Jag fann ro, dikten var ren, klar som det blankaste vatten. Efter Stjärnor utan svindel planerar jag att läsa Smulklubbens skamlösa systrar av Mian Lodalen.
Det enda som kan lindra den hastiga saknaden efter en läst bok är att genast läsa en annan. Böcker är absolut nödvändiga och relativt billiga färdmedel
till andra kulturer, tider och liv.
Fullkomligt lysande.
Så jobbar vi med nyheter