Bodström måste ta sitt ansvar och gå
Svensk kriminalvård skakas av ännu en rymning. I somras såg vi vad som hände på Hall, Kumla och Norrtälje. Den här gången var det anstalten i Mariefred.
Högst upp på prioriteringsordningen står naturligtvis att skydda den vårdare som tagits som gisslan, att se till att ingen kommer till skada. Men fyra rymningar på tio månader från så kallade säkerhetsfängelser visar att säkerheten genomgående är svag och att denna fråga inte varit prioriterad.
Det är alarmerande, inte minst eftersom det handlar om att de anställda ska ha bästa möjliga skydd på sin arbetsplats.
Återigen ser vi en rymning där personalen hamnar i en hotfull och farlig situation.
Kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör Lena Häll Eriksson tar konsekvenserna av detta misslyckande och avgår. Oavsett vad hon i övrigt uträttat är det det bestående intrycket att hon misslyckats med den grundläggande uppgiften. Kriminalvårdens yttersta mål är att minska brottsligheten och att öka tryggheten
i samhället. Då krävs det att de dömda är på plats för att vården ska ha ett syfte.
Lena Häll Eriksson lämnar sin post med eftersom fokus kommer att koncentreras så mycket på säkerheten. Regeringens rymningsutredare säger att säkerheten setts som förhandlingsbar och hennes egen myndighet erkänner att det inte satsats tillräckligt med resurser på att högsäkerhetsfängelserna ska göra skäl för namnet. Om en generaldirektör för kriminalvårdsstyrelsen inte har ett särskilt fokus på säkerheten, måste man ifrågasätta vilka förhållningsorder hon har fått från sin överordnade, den socialdemokratiska regeringen.
Det är därför ingen tvekan om vem som är högst ansvarig. Det är inte Lena Häll Eriksson, även om hon som generaldirektör bär sitt ansvar. Men hon har bara suttit på sin post i ett år.
Högst ansvarig är justiteminister Thomas Bodström. Han har suttit på sin position i fyra år. Han har det övergripande ansvaret för resurser, regler och vilka som sätts att leda kriminalvården. Det är regeringen som sköter eller missköter svensk kriminalpolitik.
Bodström tvår sina händer och sitter kvar som om inget har hänt. Uppenbarligen vet han inte själv vad som är hans ansvar.
Så jobbar vi med nyheter