Boris gör bokslut över sina utgrävningar vid Åshorn
Få stenåldersbosättningar har varit mer givande än den vid Åshorn. Här har Boris Wredenmark gjort cirka 5 000 fynd under årens lopp.
Jag har besökt Åshorn regelbundet ett par gånger om året. För mig har platsen varit ett eldorado. Regn, snösmältning, tjällossning och inte minst MC-klubbens verksamhet har gjort att ständigt nya fynd kommit i dagen, säger han.
Wredenmark vill inte kalla sig arkeolog. Och absolut inte amatörarkeolog. Fornforskare är en bättre benämning, tycker han. För 30 år sedan började han som ombud för Riksantikvarieämbetet.
Boplatsen vid Åshorn var belägen vid grusgropens nordöstra hörn.
Titta, säger han och gör en svepande gest över grusgropen. Där tallarna står nu skvalpade vattnet för 4 000 år sedan.
Vad vet vi om de människor som bodde här?
De livnärde sig troligen mest på säljakt och fiske. De var duktiga hantverkare. Kärlen tillverkade de med stor skicklighet och materialkännedom.
De hade ännu inte börjat odla jorden. Ingen hade kommit på metoden att dreja. Lerkärlen tillverkade de genom att knåda ut leran i långa strängar. Dessa virades sedan i spiraler till önskad form innan in- och utsidorna jämnades till. Leran blandade de med korn av kvarts eller fältspat. Sanden gjorde att upphettningen skedde jämnt genom leran och att kärlen inte sprack då de brändes.
Många skärvor bär tydliga spår av ornament. Av tjocklek och välvning kan Wredenmark uppskatta kärlens ursprungliga storlek.
Men nu lär det alltså inte bli så många fler fynd?
Nej, den arkeologiska utredningen är klar. Nu ska grusgropens kanter släntas av och skog planteras. Men det har varit en givande tid, säger Wredenmark.
Så jobbar vi med nyheter