Bowlingprinsen Petter

Petter Paulin är bara sju år men redan en erfaren bowlare, om än i det mindre formatet. Både mamma Susanne Lundgren och pappa Christer Paulin bowlar på elitnivå och Petter har i princip vuxit upp i olika bowlinghallar. Vi träffas en tidig eftermiddag i bowlinghallen i Nyköping. Även bowlare behöver fikapauser ibland, så vi slår oss ner vid ett bord och käkar lite lakritsglass.
Jag har ätit tre glassar hittills i år, avslöjar Petter, när vi börjar snacka glasssorter. Den här är jättegod!
Petter kommer inte riktigt ihåg hur länge han har hållt på med bowling, men efter lite funderande och hjälp från pappa kommer han fram till att det nog är ungefär ett år.
Varför är det så kul med bowling?
Hmm, jag vet inte så noga, det är bara kul.
När Petter inte är i bowlinghallen har han en del annat för sig.
Jag går i skolan, leker burken och är ute ganska mycket.
Och spelar game-boy och dataspel, avslöjar pappa, med ett varmt leende.
Ja, fast bara ibland!
Petter drar lite regler och berättar hur man på bästa sätt får ner käglorna i slutet av banan. Sedan kan han inte hålla sig längre.
Vet du, jag har fått ett eget klot.
Stolt spatserar han i väg och hämtar sin kartong.
Efter lite strapatser håller han upp klotet och snurrar det framför mig. Det riktigt lyser om honom.
Visst är det fint?
Man kan inte annat än hålla med, det skimrar i blått och lila och verkar längta efter att rulla på banan.
Nu ska jag visa hur man spelar.
Petter hoppar raskt i ett par gulblå bowlingskor och sedan är det uppvisning. Käglorna yr åt alla håll och Thomas Brolins berömda segerpiruetter bleknar när man ser Petters lyckodanser.
Såg du! Nu gjorde jag strike!
Om man inte gör strikar så kan man bli lite arg, berättar Petter när han dansat klart.
Som du pappa, du svorde en gång när du missade!
Det är inte helt enkelt att veta vad man ska bli när man är stor, men Petter svarar redan innan jag hunnit avsluta frågan och det är ju egentligen ett ganska självklart svar.
Jag ska bli BOWLINGPROFFS!!!