Bra att Frölundadirektören fick fängelse
Att lönerna skenat iväg inom svensk ishockey så att en genomsnittlig elitseriespelare idag tjänar någonstans kring 40 000 kronor i månaden är illa nog.
Rent groteskt blir det dock när dessa högavlönade spelare också erbjuds förmåner som fri bil, fri bostad och fri mat. Och för att ytterligare spä på girigheten lurar sedan förslagna skatteexperter i vassen som syr ihop vattentäta uppgörelser med bolag i västindiska skatteparadis.
Därför känns det helt rätt att Västra Frölundas förre klubbdirektör Benny Gustafsson dömdes till ett och ett halvt års fängelse för medhjälp till grovt skattebedrägeri.
Samtidigt dömdes en spelaragent till två års fängelse, också för medhjälp till grovt skattebedrägeri.
Hårda domar kan tyckas, men oerhört viktig för hela idrottsrörelsen som nu får svart på vitt att samhället inte tolererar specialuppgörelser och gräddfiler.
Märkligt nog har förre ordföranden i Frölunda, Hasse Andersson, friats av tingsrätten trots att han borde ha känt till det västindiska bolaget som anställde ishockeyspelare och sedan hyrde ut dessa till Frölunda. Det må vara hur som helst med den sanningshalten, viktigare är det principiella utslaget av domen.
Att sitta i en idrottsförenings styrelse är nämligen ingen lekstuga. Jag skulle tro att flera styrelseledamöter, som också har tunga poster i näringslivet, har känt till det västindiska företaget men har valt den lätta vägen, att inte ställa obekväma frågor. En sådan hållning är lika oacceptabel i näringslivet som i en ideell förening.
Det finns förstås förklaringar till Frölundaledarnas agerande. Jag tror inte att någon av dem är ondsinta män som försökt att lura skjortan av samhället för egen vinnings skull, däremot tycker jag att deras agerande tyder på dåligt omdöme och bristande moral.
Idrotten i allmänhet och ishockeyn i synnerhet lever under en stark ekonomisk press. Att bedriva elitishockey handlar om att omsätta mellan 50 och 100 miljoner kronor om året, platsen i elitserien är en förutsättning för att överleva. Det gäller att locka de attraktiva spelarna som drar publiken till arenorna och klubbledarna trumfar över varandra i jakten på det magiska SM-guldet.
Ishockeyn är i fokus men märkligt nog har ändå klubbarna och dess ledare valt att spela med mörka kort om sin ekonomi. Frågor om spelarlöner och klubbarnas ekonomi får sällan några rejäla svar, detaljer i spelarkontrakt är alltid hemliga och avslöjas i bästa fall när tvister drivs till tingsrätten.
Förbundsbasen Rickard Fagerlund skyller på Bosmandomen, som gjorde övergångssummorna olagliga och istället drev upp lönerna på spelarnas marknad. Han talar om det svenska höga skattetrycket som tvingade fram egna lösningar för att locka toppspelarna till de svenska klubbarna.
Det är möjligt Fagerlund har rätt, men lag är lag och den ska följas.
För ishockeyn gäller det nu att utbilda sina klubbdirektörer i skattetekniska frågor, för spelarna att rätta mun efter matsäcken.Annars riskerar ishockeyn fler Frölundafall.
Så jobbar vi med nyheter