Braga bra när Bissarna vände mot Spårvägen
Renato Braga har presenterat sig för publiken på Rosvalla. Han har nästan bara kört rehabträning sedan han anlände från Brasilien, men igår mot Spårvägen syntes ingen ringrost när han vräkte sig fram och nickade in avgörande 31.
Sedan dess har han mest haft ont. Han hade ont i går också. Braga kom in i stället för en annan spelare med skadeproblem, Pelle Andersson, efter paus.
Över knät hade han ett specialskydd. I ljumsken gjorde sig den gamla skadan påmind. Han fick nästan omgående en smäll mot huvudet i en nickduell framför mål.
Men det här var kvällen när inga smällar bet på Bissarna.
Jag har varit laddad hela veckan och jag ville verkligen spela. Det där målet var viktigt både för mig och för laget. Jag är glad, sade Braga och log med hela ansiktet.
Renato Braga hade också ett skott som räddades på mållinjen, och flera hyfsade lägen på inlägg som var någon centimeter för höga för att den 193 centimeter långe brassen skulle få ett klockrent nickläge.
Två gånger visade han verkligen sin klass; när han tog emot och spelade fram Yassin Zengin som fixade straff, och när han vräkte sig fram mellan två försvarare och skallade in Zengins fina inlägg.
Jag såg Yassin på linjen och följde med in i straffområdet. Det funkade bra mellan oss.
Bragas viktiga mål i sin hemmadebut var en av många sköna ljuspunkter för det hårt prövade Bissarna. Kolla här:
Man ska inte tala om trendbrott efter en match, men Bissarna hämtade upp ett underläge, Bissarna vann och Bissarna gjorde tre mål.
Mm, ingen dum kombination, flinade tränaren Stefan Fredriksson.
Flera spelare var bra samtidigt. Det var hård konkurrens om svalorna efteråt men killarna i Stockholmsbilen åkte hem med fem stycken.
Vi har pratat om att Richard Jansson ska våga ta mer ansvar. Han var strålande, sa Fredriksson om sin mittback.
Det var köer från Stockholm och den bilen kom inte hit förrän tolv minuter över sex. Jag fick ha två matchgenomgångar. Nu har jag förbjudit dem att komma i tid i fortsättningen...
Närkampsspelet och snacket på plan.
Jag tycker ändå att det pratades för lite. Ännu fler måste snacka som Magnus Söderström, ännu fler måste styra som Magnus Karlsson. Men visst, spelarna offrade sig och det var flera som låg ner och erövrade boll. Det har vi inte sett så mycket av tidigare.
Beskedet att det verkligen finns bredd. Henrik Rosén, Magnus Karlsson, Mats Elmsäter. Konkurrensen har skärpts.
Alla problem är inte borta som genom ett trollslag, men pulsen har börjat slå i Bissarnas tidigare sega fotbollskropp.
Så jobbar vi med nyheter