Min farfar hette Axel Emil Mårten Ericsson och var född i Tystberga 1871. Han dog 1938, flera år innan jag föddes, så jag har aldrig träffat honom. Jag visste inte mycket om honom som person – något mer om hans karriär – tills min kusin, som kände till mitt intresse för släktforskning, en dag gav mig en hel väska full med brev, de flesta skrivna av farfar till hans föräldrar.
Jag har naturligtvis med stort intresse följt farfars egen skildring av sitt liv, från det att han vid tio års ålder fick börja i läroverket i Nyköping och fram till hans giftermål – sedan tog hans hustru över största delen av korrespondensen.
Breven från skoltiden handlar mycket om hälsan. Emil börjar nästan varje brev med att tala om att han mår bra eller att han har tandvärk eller ont i halsen. Att hans mamma är orolig för honom framgår mellan raderna. Utslitna byxor, trasiga skor och smutstvätt är också vanliga ämnen. Med tilltagande ålder berättar han mer och mer om skolan, lärarna och eleverna. Till slut säger han sig kunna åtta språk, däribland engelska, som han tycker är det svåraste vad gäller uttalet.
För föräldrarna var det säkert en uppoffring att låta sonen gå i läroverk. Emil gjorde vad han kunde för att spara pengar. Han köpte begagnade böcker, han sålde sina gamla, han utförde skrivarbeten och rapporterade hem hur mycket han sparat eller tjänat.
Emil berättar också ibland om vad som händer i staden. Här är några samtida skildringar från 1880-talets Nyköping.
1 Oktober 1882
Jag kan tala om att i dag har det händt något här nere på gården. En gosse, som bor här ned på Kyrkogatan i mjölnare Larssons gård, men ej går i elementarskolan, var här uppe på vår gård och han och jag lekte. Då kom en annan gosse, som bor här inne på gården, och skulle gå ut på gatan då ofvannämnde gosse, Knut Eriksson, med en kautschukbössa sköt en sten rätt i ögat på honom. Han satte till och skrika det värsta han kunde, ty det der gjorde mycket ondt, under det att Knut sprang hem det värsta han kunde. Genom pojkens (Carl Rydbergs) skrik samlades de som voro hemma och han fick gå upp igen. Sedan gick han till doktor Granberg. Ögat hade träffats av stenen, och på det hade blifvit ett djupt sår; doktorn kunde ej säga huruvida det skulle blifva något farligt af men Carl Rydberg fick ordres att ha kalla omslag derpå, och, ifall det skulle fortfara att värka mycket, skulle han nyttja blodiglar.
Nu nog med det! Nu vill jag tala litet om huru marknaden förflöt. Först på marknadsaftonen kom Andersson i Tjufvesta med bref o skrifböcker. Så började marknadsdagen. På morgonen voro vi till skolan mellan kl ¼ 7 – 10 då vi slutade skolan för dagen. Sedan gick jag ut då vi hade ätit frukost och var borta tills vi åto middag. Under tiden träffade jag Erik i Nolberga o lemnade honom ett bref hem, som han skulle lemna vid Eriksdahl – jag hoppas I hafven fått det. Då jag ätit middag gick ut i staden o hem igen ett par gånger ända till kl ½7, ty vi skulle vara hemma 7. Nere vid Jernvägstorget voro uppsatta 1 karusell, 2 skjutbanor o ett tält hvarinom förevisades sådana som gjorde gymnastiska öfningar. I ovannämnde tält kostade det 25 öre, på skjutbanorna kostade hos den ena 5 öre för ett skott, dock fick man skjuta 8 skott för 25 öre. Hos den andra som höll skjutbana kostade 3 öre skottet, dock om man ville betala 25 öre för 2 skott vann man något alltefter så nära man träffade med skottet. Der voro olika vinster som rökpipor, kammar, tvålar etc. Att åka om kring på karusellen i 5 minuter kostade 10 öre. Jag hvarken sköt, åkte på karusell eller gick in i tältet, men jag köpte dock pepparkakor o.d. för 6 öre.
9 December 1883
I Lördags qväll var här ett ljust skådespel, nog såg man, hvad man gjorde. Som I väl veten, brann då den byggning, som ligger ut åt gatan, i Gamla Apotekaregården, nästan fullständigt ned. Båda gaflarne jemte skorstenarne stå ännu qvar. I denna byggnad bodde: Dr Gustafsson, Konsul Olde, Borgmästare Vellander samt lektor Kullander, hos hvilken senare Nils Mörner bodde. Jag förmodar väl, att denna eldsvåda sågs ända hem? Elden utbröt derigenom, att doktor Gustafssons son, en 7 à 8 åring, stötte omkull en lampa. Jag varseblef det straxt i början genom fönstret och jag var vid brandstället, tills man var herre öfver elden. Gårdens egare, ingenior Hagqvist säges förlora 15 000 kronor. Man säger, att detta var den svåraste eldsvåda i Nyköping, sedan tändsticksfabriken brann.
10 December!
Vi hafva nu haft doktor Gustafsson i 2 timmar, och han var som vanligt. Den bok, i hvilken han skrifvit upp betyg för hvar gång, har brunnit upp. Äfvenledes tror jag, att våra tyska themaböcker, hvilka han hade hemma att rätta, brunnit upp.
23 Februari 1885
I Torsdags kl 7 e.m. var det koncert på Stora Hotellet, då jag af vännen Lundberg blef bjuden dit; denna gång dock utan någon sorts ersättning, d.v.s. jag skall ej hjelpa honom något derför. Der uppträdde ett blindt fruntimmer, som sjöng ganska vackert. Vidare uppträdde magister Ekstrand med 2 sånger för basröst, så spelade man på piano o.s.v.
4 Maj 1885
Och i dessa dagar har man fått en ny ångbåt till Nyköping. Södermanland tager sig rätt vacker ut med sin gråa färg. Hon är ganska stor.
7 September 1885
Och ett fasligt elände har händt här med ångfartyget Södermanland, som i väl i dag kunna se af tidningen. Kaptenen lär ha varit alldeles full. Jag såg honom just nyss. Jag har hört att de båda bolagen, som skola ta upp den, ha fordrat 20 000 kr.
4 Oktober 1886
Här i staden tillstäldes hvarjehanda uppträden på qvällen. Bland andra slagsmål var ett mellan skolpojkar och fabriksarbetare från Harg . Detta blef ganska allvarsamt, i det att en af skolans lärjungar i 6:e nedre klassen erhöll ett knifhugg i bröstet. Han är dock nu så pass återställd, att han i dag varit uppe i skolan. Som det var fabriksarbetarne som började slagsmålet, kommer allt på deras risk. Man har ingifvit rapport derom till polisen, och i dag har visst varit undersökning för rådhusrätten. Jag vet ej utgången deraf. Måhända har länstidningen för qvällen något att upplysa.
Hos bagaren Olsson knackade man under en batalj in några fönsterrutor. På Jernvägstorget var åtskilligt krakel etc. etc. Af hvilket allt synes att polisen var upptagen.
21 November 1886
Och härom natten roade man sig med att tutta på hästskosömfabriken . Jag kom dit ungefär kl. 5 på morgonen, och då stod precis hvarenda knut i ljusan låga, och mot klockan sex var det blott kvar stenmurarne och litet rökande kol inuti. Emellertid hade branden den förtjensten, att jag kom mig upp och fick skrifva ett latinthema på morgonen.
29 Februari 1888
Här kommer ett bref med förmälan att jag mår bra, om man undantager någon värk i armarna efter arbetet vid eldsvådan i går. Vi skolpojkar arbetade ordentligt med släckningen, så att i dag genom rektor till oss framburits ett offentligt erkännande från brandchefen, baron Leijonhufvud. Jag kom dit ganska tidigt, så att jag deltog att bära ut lagret ur Ekholms pelsvaruhandel. Sedan var jag med om att hala ut en brandstege, något som höll på att stå lektor Rogstadii son (student) dyrt, i thy att han ramlade omkull, då vi höllo på med stegen och fick denna öfver sig. Den inskränkte sig dock till ett eftertryckligt slag för bröstet af stegen. Härefter var jag en stund med om att pumpa. Så hittade man på ett ypperligt sätt att tillgodogöra sig ångsprutans vatten, som, sedan det en gång blifvit användt, i forsar strömmade utför gatan. Helt hastigt anlade man nämligen en damm av snö tvärt öfver gatan, och från detta ställe till sprutan No 5 leddes en vattenlangningskedja, som i hinkar fortskaffade vattnet. Där stod jag i cirka 2 timmar och arbetade. En myckenhet vatten spildes naturligtvis och detta frös i kölden till is, så att, då jag kom hem omkring klockan 5 på morgonen, voro rock, byxor och skor en enda sammanfrusen isklump. Vi fingo oss en timmas lof på morgonen från läsning. – Inga bekanta familjer bodde i gården. – Om eldens uppkomst berättas ingenting. – Man lär ha sett vargar på Hållet. – Annars händer just intet märkvärdigt här.
5 Mars 1888
En eldsvåda har, som väl är bekant, ånyo hemsökt staden, i det Wattrangska gården vid Östra torget nedbrann i Lördags.
4 April 1888
I natt var här åter eldsvåda, som utbröt klockan 1. Denna gång var det eld i gården utmed Litander, där kopparslagaren Anderssons syster, kopphandlerskan, och magister Rådberg bo. Den släcktes dock tämligen hastigt. Allt blef räddadt.
10 September 1888
Förra söndagen var en afdelning af Norrköpings frälsningsarmé och hedrade Nyköping med sitt besökt. De sammanträdde på varfsgården. Jag stod och hörde på dem i två runda timmar. Det blef närapå bara skoj af alltihop, så inte frälsade de många själar. F.d. båtsmanskorporal Dufva var där ock, och han såg mycket gudsnådelig ut. – De hafva 2-3 apostlar här i Nyköping, som gå omkring och sälja Stridsropet.
I maj 1889 avlade Emil mogenhetsexamen och på hösten samma år påbörjade han studier i Uppsala. Redan under skoltiden hade han lärt sig stenografi och 1892 anställdes han som riksdagsstenograf, ett arbete som han innehade till 1914 och berättar om i sina brev. I sin senare karriär blev han bland annat statsråd, generaltulldirektör och chef för Statskontoret.
Jag är mycket glad över att ha fått lära känna min farfar något genom hans efterlämnade brev.
Lena Fischbach