Det var en kväll i september förra året och personalen hade nyss gått hem när brandlarmet gick i hotcell-laboratoriet på kärnteknikföretaget Studsvik och ett automatiskt släckningssystem sattes i gång.
– Det pumpades in stora mängder gas med högt tryck och det spreds ganska mycket radioaktivitet i anläggningen, säger Jon Brunk, inspektör och anläggningssamordnare på Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM).
På kärntekniska anläggningar arbetar man ofta med undertryck för att undvika att radioaktivt damm sprids. När det i stället blev övertryck ledde det alltså till att radioaktivitet spreds i lokalen. Ingen person var på plats när det hände och ingen blev skadad.
– Men om någon hade varit närvarande hade kunnat gå illa, säger Jon Brunk.
I en av SSM:s regelbundna inspektioner av Studsvik konstateras att företaget i huvudsak har en acceptabel strålsäkerhet, men att just denna händelse var oacceptabel.
– Dels att man hade det här systemet och dels att de inte hade gjort någon konsekvensbeskrivning av vad som skulle hända om det faktiskt fungerade, som det gjorde den här gången. Men på det stora hela har vi förtroende för hur Studsvik arbetar med strålskydd.
Brandsläckningssystemet var åtminstone 20 år gammalt, men Studsvik har inte fått anmärkningar på det i tidigare inspektioner, utan det upptäcktes alltså först när det användes.
Efter händelsen fick hotcell-labbet stängas i en månad för att saneras. I efterhand har det också visat sig att det inte var någon brand som orsakade larmet, utan att det berodde på att det var en gammal detektor. Studsvik utreder fortfarande hur brandsläckningssystemet ska ersättas.