Brassmusik är lycka
Trumpet, piccola: Jonas Karlsson
Trumpet, flygelhorn: Malin Thunberg
Valthorn: Cici Bergström
Trombon:Paulina Moberg
Tuba: Karin Sköld
Jag cyklar genom den sörmländska sommaren ut till Svärta kyrka. Njuter. Livet är ännu ungt och friskt och vackert, för att låna ord av Artur Lundkvist. Och jag funderar på vad Lycka är, egentligen.
När jag åker hem igen vet jag ett svar, i vart fall att spela i en brasskvintett förstås. Åtminstone när man kan. Och när allt övande gett resultat och allt stämmer ihop. Som det gjorde i går, det allra mesta.
Amavikvintetten kommer från Musikhögskolan i Göteborg, är ännu mycket unga men också förbluffande spelskickliga var för sig och i grupp.
Mjukt och rent klingar det om deras Gammal fäbodpsalm, även från piccolan! Dubbelfugans alla insatser håller de reda på mot en pampig klimax i Bachs Contrapunctus IX. Och trumpeterna från orgelläktaren ger en överjordisk stereoverkan mot de andra tre i Johann Pezels sonata.
De kan krokna aningen i Vattenmusikens final, dess mellandel. Men med förstasatsen ur Victor Evalds opus 5 visar de lejonklon med vässat spel, speciellt när de tar fram dramatiken och klöset i den upprörda stämföringen. Ytterst lovande!
Ett kvalitetsbevis av annat slag är att kunna spela Nobody knows, från tubans tuffa komprörelse till känslan för blue notes och negro spiritual.
Kort sagt ta gärna chansen att höra Amavikvintettens återstående spelningar denna vecka.
Fride Jansson
Så jobbar vi med nyheter