Solen skiner, men vårluften är kylig. Utanför Sättersta hembygdsförening – ett falurött hus med vita knutar – står elva bilar parkerade.
I stora rummet i husets nedervåning sitter 20 kvinnor och män och spelar kort.
– I dag blev vi ojämna par så jag står över, säger Gunilla Alvinsson.
Det var hon som, tillsammans med MajBritt Andersson, drog i gång klubben för drygt tio år sedan. Bridgeklubben är knuten till en av Tystbergas största föreningar SPF Seniorerna Tystbergabygden, som har cirka 220 medlemmar.
– Jag har spelat kort sedan jag gick i skolan, med uppehåll ibland. Det är roligt. Bridge håller hjärnan i gång och inget spel är det andra likt, säger Gunilla.
Klubben har i dag 22 medlemmar. Det är sällsynt med avhopp och medelåldern är hög.
– Vi hade en nybörjarkurs för några år sedan, men ingen av dem som gick kursen blev kvar, de tyckte nog att spelet var för svårt, säger Gunilla.
Bridge är ett av världens mest utövade kortspel, känt för att vara mycket avancerat.
Gunilla spelar bridge tre dagar per vecka – på tisdagar i Sättersta, måndagar och fredagar i Nyköping.
– I stan är spelet mer avancerat och mer utmanande. Man blir aldrig fullärd, konstaterar hon.
Bridgespelarna i Sättersta sitter fyra och fyra vid fem filtklädda bord. Spelarna tar var sin hög med kort ur en så kallad bricka. Var och en kontrollräknar sina tretton kort, sorterar och analyserar.
Budgivningen börjar. Barbro Nahnfeldt, som bildar par med och sitter mitt emot Hasse Tjernberg, försöker tolka både hans och sina motspelares bud.
– Do you have problem? frågar Hasse sin medspelare Barbro.
Hon svarar inte. För under omgången får de inte på något sätt ge varandra signaler, varken genom talade ord, kroppsspel eller minspel.
Spelet öppnas. Under omgången pågår det en kamp mellan de två paren, det ena paret försöker ta så många stick som möjligt, det andra paret gör allt för att förhindra det. I kampen får spelarna användning inte bara av kunskap utan också av psykologi och taktik.
Jargongen mellan Barbro och Hasse är rå, men hjärtlig. Jag undrar hur det låter dem emellan när de åker härifrån.
– Men alltså, vi är ju inte gifta privat, det skulle aldrig gå! utbrister Barbro och skrattar.
Hasse och Barbro spelar två brickor mot samma par, sedan byter de motståndare. De tittar på bordets guidekort, som visar om de ska sitta kvar eller byta bord och i så fall till vilket. Sorlet stegrar åter igen i lokalen, del flesta – men inte alla – börjar bli färdiga med sina brickor.
– Jag tappar koncentrationen här. Det är för mycket babbel! säger en kvinna vid ett annat bord irriterat.
– Det är det svåraste. När man spelat färdigt, vill man ju gärna prata, men då kan inte de andra tänka, säger Hasse.
När hälften av brickorna spelats bryter spelarna upp, hämtar sitt medhavda fika och sätter sig tillsammans vid ett stort bord. Nu får de äntligen prata fritt.
Men snart drar spelandet i gång igen.
– Det är roligt, fast man inte vinner. Det här är avkoppling, säger Sven Torgrimsson.
Vilket par som vunnit i dag? Det får spelarna veta först vid nästa träff, när Gunilla räknat klart.