Brist på planering förstör för fotbollen

Det är säkert ett litet helsike att laborera med ett begränsat antal domare till en väldans massa matcher min sympati igen, i alla väder men det blir knappast bättre av att man plockar fram det stora skohornet och försöker trycka in alla matcher på en och samma kväll.

Den här kvällen spelas det 57 fotbollsmatcher i Södermanland och jag vet inte vad det ska vara bra för. Jag hade gärna åkt till Idrottsparken för att se det omsusade derbyt mellan IFK Norrköping och Sylvia och det är jag säkert inte ensam om men vi är några stycken som behövs på andra ställen när det samtidigt spelas tre derbymatcher på lokal nivå. I går kväll var matcherna hälften så många, det var inga derbyn i vårt område, inga krockar med några riksintressanta matcher. Södermanlands fotbollförbund och de lokala föreningarna hade gjort domarna, publiken, medierna och fotbollen en stor tjänst om man spritt graserna lite.

En domare som dömer matcher i femman måste ibland vara linjeman i trean. Nu har storebror i form av svenska fotbollförbundet bestämt att det ska spelas en massa division 3-matcher på lördagar.
Storebror är först ut på banan och säger han bu kan inte lillebror i form av det sörmländska förbundet också säga bu och lägga sina matcher samma tid. Då får lillebror anpassa sig och säga bä i stället. Fotbollsdomare är precis som du och jag i det avseendet att de har grava problem med att befinna sig på två ställen samtidigt.
Domare behöver också ha ledigt men man kan inte köra någon sorts Lundell-logik här och hävda att en inställd match är en dömd match. Matcherna måste ju ändå spelas, det måste vara bättre för alla om man kan planera lite jämnare från början. Gärna division 4-fotboll en dag, division 5-fotboll nästa. Man behöver inte ha läst marknadsföring för att inse värdet av en sådan ordning.

Tuns damer behöver inte bry sig om några domare på ett tag. Division 2-laget har spelat färdigt för våren och får försöka njuta av sill, nubbe och semester utan att tänka för mycket på det bedrövliga tabelläget.
Hästen är död, sluta piska den, anser somliga. Det hjälpte inte att en högutbildad tränare med allsvenska meriter tog över. 826 i målskillnad och två ynka poäng är statistik svartare än natten och håll er borta, kära allmänhet, för här finns ändå ingenting att se, tycks man mena.
Jag är ju inte helt säker på den saken.
Sven-Olof Hjelm trummar på med sitt mantra om att vändningen kan komma vilken stund som helst och han har så vitt jag förstår spelarna med sig fortfarande. Så länge det finns tro finns det hopp och vem minns inte hur det såg ut för tillexempel Nyköpings BIS för ett år sedan.
Då hade Caj Hjelm skruvat upp träningsdosen och infört ett nytt tänkande och det tog tid, allting. Tid innan det satte sig, innan träningstunga ben kunde tillgodogöra sig träningen, tid innan gamla mönster brutits. När utdelningen kom gav den en nitroglycerineffekt som håller i sig än.
En riktigt tung avslutare som kan löpa på djupet skulle förstås inte skada och
det är ett hästjobb laget har framför sig,
men sju poäng upp behöver inte vara så sabla märkvärdigt. Tun ska få tre augustimatcher på sig att tysta de där som snackar om döda hästar.