‒Det är ett historiskt ställe och ska jag vara helt ärlig känns det just nu lite surrealistiskt, säger Brolle när SN når honom på en sprakig telefonlina i Los Angeles på onsdagsmorgonen.
Klubben har varit startskottet för band som The Doors, Alice Cooper, Guns N' Roses och Metallica och inspirerade också till biofilmen Rock of Ages.
Att nu Boden-killen Brolle kliver på scenen handlar om slumpen menar han själv.
‒Eller ödet om man så vill, ha, ha! Jag var här privat förra året för att inspireras och skriva musik och då träffade jag en svensk som tipsade om att kontakta klubben nästa gång jag åkte över. Det gjorde jag och på den vägen är det, säger Brolle som har med sig inga mindre än Max Martins egna studiomusiker som kompband.
‒Jag känner mig väldigt väl förberedd, inte minst därför att jag verkligen har bra material rent musikmässigt. Tidigare har jag inte känt att det funnits tillräckligt bra egna låtar för att våga kliva på en sådan här stor scen i Los Angeles, men nu...ja det känns faktiskt väldigt bra!
Spelningen på rockklubben blir också en förhandsspelning av den purfärska EP:n ”The man behind the mask” som släpps den 16 april.
‒Det är kompromisslös rockmusik rakt igenom, det jag kan bäst. Jag släpper skivan själv och för första gången känner jag att jag har full kontroll över alla bitar. Plattan är inspelad live vilket är lite ovanligt, men det är mer jag än ett studioalbum, säger Brolle som i sommar gör comeback i folkparkerna efter ett års uppehåll.
Tio olika parker runt om i Sverige besöks, däribland Nävekvarns Folkets Park den 18 augusti.
Vad är det du gillar med folkparkerna?
‒Känslan så grym, det är kaffe och bullar och alla åldrar i publiken vilket gör att stöket uteblir. Det känns liksom äkta, nära och hemgjort och som om man verkligen gör någonting tillsammans både i publiken och på scenen. Nävekvarnsparken är fantastisk, topp tre på min lista. Att man dessutom ser varenda människa i publiken skapar en fantastisk stämning.
Din nära vän och mentor Jerry Williams gick ju bort nyligen, vilken betydelse har han haft för dig som musiker?
‒Han var en legend, en era! Jag såg honom hemma i Boden som liten och sedan dess har vi följts åt, han blev liksom min rockfarfar och en väldigt viktig mentor i livet både privat och som artist. Det känns just nu som en del av mig saknas. Min folkparksturné blir en stor hyllning till honom musikmässigt, men också som vän.
Vad gör du om du slår stort på klubben i kväll?
‒Ha, ha, att slå i USA är nog alla artisters dröm. Men realistiskt sett får vi får se hur det blir med det! Jag har ju barn, hund, hus och papegojor hemma i Sverige så det finns ju även annat i livet. Men att åka hit och gigga någon gång per år lite mer regelbundet skulle ju inte kännas fel!