Broms bromsade inte för att jobba

Nils växte upp med mamma, pappa, två bröder och tre systrar. Han har alltid tyckt om att jobba – särskilt med kroppen. Nils och hans bröder fick tidigt hjälpa till att ta hand om familjens mark och djur.
Han började i skolan när han var sex år och slutade när han var tretton.
– I början gick jag bara varannan dag så det blev bara fem och ett halvt år i skolan.
Sommaren 1940 blev Nils pappa inkallad i kriget. När han kom tillbaka fick Nils söka jobb utanför hemmet. Första jobbet blev på Nyköpings lådfabrik.
– I början bodde jag kvar i Rotetorp – 1,5 mil från Nyköping – och cyklade varje dag till jobbet.
Han bytte jobb ofta. Har plöjt, harvat och hässjat hö. Vallat kor och tagit hand om hästar. Anlagt trädgårdar och packat mjölpåsar på löpande band. Barkat timmer i skogar och jobbat vid såg.
– Man bytte ofta jobb på den tiden, det fanns så mycket att välja på.
Efter militärtjänstgöring tog han sin cykel och sitt tält och åkte på luff.
– Att göra lumpen i Linköping visade mig att det fanns andra platser än Nyköping och Rotetorp. Jag fick smak för att resa. Och jag var ivrig att jobba och tjäna pengar.
Under året på luff jobbade han på olika platser i Västmanland och Dalarna. Ett par år senare fick han jobb som stuvare i Oxelösunds hamn. Där blev Nils kvar i tio år.
– Det var ett mycket omväxlande arbete med olika båtar och olika sorters gods som skulle lossas och lassas.
Ibland räckte jobbet i hamnen inte till. Nils köpte en begagnad traktor och började sälja matjord till villaägare i Oxelösund.
– Det var början på mitt liv som egen företagare.
1959 startade han Broms renhållning tillsammans med Bruno Adolfson. De fick ta hand om sophämtning och latrintömning på entreprenad i Oxelösund.
– Mitt miljöintresse var inte så starkt då som det är nu. Det växte fram.
Nils blev kvar i företaget i trettio år. Under sina första år som pensionär engagerade han sig mycket i sin bostadsrättsförening. Numera tar torpet i närheten av Kolmården hans mesta tid.
– Jag har inte varit där på tio dagar. Kan du tänka dig hur det ser ut nu?