Bromsspår

Riksdagsledamoten Elina Linna (v) går, tillsammans med partikamraten Camilla Sköld Jansson, till frontalangrepp på statsminister Göran Perssons feminism i ett inlägg i Dagens Nyheter. De anklagar honom för att vara antifeministisk och ser statsministern som ansvarig för att jämställdhetstänkandet faller mellan stolarna i regeringsarbetet. Något liknande påstod också Zoran Alagic, tidigare pressekretare under Margareta Winbergs tid som jämställdhetsminister, i en annan debattartikel i DN i förra veckan. Fast då var epitetet som fästes vid statsministern bromskloss i jämställdhetsarbetet.

Tonläget är höjt. Samarbetsklimatet i vänsterkartellen går onekligen från trögt till trögare. Det är ett bra utgångsläge för en samspelt borgerlig allians. Men då handlar det för alliansen om att vara överens om vad som ska genomföras och att också visa vad en ny regering kan och vill åstadkomma på området. Vad som sker när ingen är överens om tagen illustreras tydligt nog av pajkastningen på vänsterkanten.

Där verkar det finnas en uppsjö av förklaringar till varför det finns en grogrund för ett nytt vänsterfeministiskt parti i utrymmet mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet. De flesta skyller på Göran Persson. Utom partisekreteraren Marita Ulvskog, som idogt försvarade statsministerns feministiska ådra. Bråket kommer aldrig att undanröja hotet av Gudruns Schymans vänsterfeministiska parti, men den fortsatta debatten kommer kanske att avslöja vem på vänsterkanten som är den största antifeministiska bromsklossen.