Bryr man sig om. . .
Är det de arbetslösa? De som saknar utbildning? De ensamstående? De som har de lägsta lönerna? De som finns på golvet? De unga? De gamla? De som bor i hyreslägenheter? Villaägarna (De är vårt folk sa Gunnar Sträng på 50-talet)? Är det kvinnorna? Är de de som bor på landet? Är det. . . är det?
Det går säkert att hitta problem för många som tillhör någon av dessa kategorier.
Jag har under mitt långa liv, stött på en del av dessa svårigheter. Men nu har jag på ålderns höst, funnit en grupp människor som man gärna glömmer bort. Vilka är då dessa?
Jo, det är de sjuka, som inte kan se någon bot för sin sjukdom. De kan bara få hjälp genom mediciner och behandlingar för att få en viss lindring av sjukdomen. Det är människor som drabbats av till exempel MS, Parkinsons sjukdom, epilepsi, diabetes, psykiska sjukdomar, ledsjukdomar, cancer, hjärtåkommor med flera sjukdomstillstånd.
Förutom sjukdomen har dessa: lidandet, isoleringen, kostsamma mediciner och behandlingar trots högkostnadsskydd, förlusten av möjligheten att tjäna in till en hygglig pension och ett värdigt liv. Som det är idag så straffas de sjuka för att de blivit sjuka. Hur blir det för en ung människa som insjuknat i till exempel 20 års ålder? Borde inte alla, de drabbade, ha helt fri medicin och behandling? Garanterad pension?
Vad säger våra politiska partier om detta?.
Vilka partier vill göra något för de ovan nämnda människorna, inte enbart lova, inför valet?
Sven-Åke Persson
Så jobbar vi med nyheter