Bush räknar kallt med omvärldens stöd

Sorry Bush, men det är tveksamt om USA:s fredsansträngningar räcker. George W Bush markerade i sitt nyckeltal om Mellanöstern återigen att palestinierna har rätt till en egen stat. Men först måste det palestinska folket göra sig av med sina ledare. Bush visade tydligt att han inte litar på Yasser Arafat, och att han anser att de palestinska myndigheterna är korrupta. De uppmuntrar terrorism istället för att bekämpa den, sa Bush.
Israels ledare däremot har all anledning att känna sig nöjda. Bush lade all börda på det palestinska folket, men nästan inget tryck alls på Israel. Bush undvek att tala om hur de svåra frågorna ska lösas i regionen. Han sa inte ett ord om de palestinska flyktingarnas återvändande eller de israeliska bosättningarna på Västbanken och i Gaza. Positivt är att USA är beredd att gå in i ett större engagemang och förklarar sig beredd att hjälpa till i uppbyggnaden av en självständig stat grundad på demokrati och humanistiska principer, inom överskådlig tid.
Språkbruket i Bush tal tyder dock på att han var mer angelägen om att försöka hålla ihop det republikanska partiet, som är starkt splittrat i Mellanöstern-frågan, än att leverera en fredsplan.

Den väg som Bush har valt innebär ytterligare förödmjukelse för det palestinska folket. Planen är troligen att han räknar med en total uppslutning från den allians som USA har byggt upp för att bekämpa den internationella terrorismen allt enligt Bush egen logik, antingen är ni med mig, eller mot mig. Han räknar med ett helhjärtat stöd inte bara av EU och Ryssland utan också av arabländerna, i syfte att isolera den palestinska myndigheten. Det är möjligt att hans plan kommer att lyckas. Konflikten Israel/Palestina är en varböld som göder terrorism i regionen och förhindrar utveckling i hela Mellanöstern. De arabiska ledarna visade i våras att de vill ha en normalisering genom att enas om en konstruktiv linje i strävan mot en fredlig samexistens mellan Israel och en självständig palestinsk stat.
Bush tal ger helt enkelt inte palestinierna något val. Bush politik må vara bra för att få bort Arafat från makten. Men det är svårt att förstå hur han därigenom ska få stopp på självmordsbombarna.
Bush vill ha ett byte av de palestinska ledarna. En annan fråga är om inte det israeliska folket bör fundera över sitt ledargarnityr. Arafat och Sharon är idag två av världssamfundets mest tragiska statsmän. Att välja nya ledare kan, med Bush egna ord, vara att välja fred, hopp och liv. CH