Det går inte att missa Carina och Ulf Lundvalls hus, det är bara att ta sikte på taken. Inget annat hus har samma spetsiga detalj som deras.
– Jag vet inte varför, men jag har alltid drömt om att få bo i ett tornrum med högt, spetsigt tak, sådär som prinsessorna i sagorna. Så när vi köpte huset i Borsökna var villkoret att jag skulle få mitt tornrum.
Det är nu 25 år sedan Carina och Ulf flyttade in med sina två barn som då var ett och två år gamla. Huset var från 30-talet med grå eternitplattor på fasaden och stora vippbara fönster från 60-talet. På tomten låg diverse skrot och garaget var ett ruckel.
– Vi betalade egentligen bara för tomten. Pappa, som var snickare, ville riva och bygga nytt, men jag såg charmen och läget med närhet till bad, skog och busshållplats. Så jag började skissa på hur vi kunde bygga ut och Uffes pappa gjorde ritningar av mina skisser.
Den ursprungliga ytan var 80 kvadratmeter i två plan, kök, vardagsrum och hall i bottenvåningen och två sovrum på övervåningen. Första ombyggnaden blev i köket där familjen behövde mer plats. Flera väggar togs bort och en vägg sattes upp för att få ett tredje sovrum. Utbyggnaden blev en plats för ett stort matbord och med fönster åt tre håll, nästan som en glasveranda. Ovanpå matplatsen ligger rummet med tornet som när det var färdigt blev dottern Fredrikas sovrum.
– Vi har alltid kallat henne för vår lilla prinsessa så det fick bli hennes rum, och Alexander hade inget emot det heller. Han fick en balkong till sitt rum i stället.
Då, i mitten av 1990-talet, fanns det inte många vanliga villor som hade ett torn som detalj på huset. Många nyfikna personer passerade bygget i Borsökna för att kolla vad som var på gång. Men taket kunde ha fått en annan form om inte Carina hade stoppat bygget i tid.
– Jag hade precis stigit av bussen och tittade bort mot vårt hus och såg att de hade rest takstolarna. Till min fasa upptäckte jag att formen var helt fel, taket var ju inte spetsigt utan trubbigt. Det var inte alls som jag hade tänkt mig, men som tur var gick det ju att regla om taket.
Det enda som finns kvar från det gamla huset är murstensstocken. De gamla tegelstenarna är synliga och är en tuff inredningsdetalj i köket. Alla fönster är utbytta, flera specialbeställda med gammeldags form och spröjs och några passade Carina på att köpa när ett känt hus i Eskilstunas centrum skulle renoveras.
– Jag råkade se att de hade börjat byta fönster på Kanotcenterhuset på Ruddammsgatan, så jag frågade om jag kunde få köpa dem. Det känns kul att vi kunde rädda dem så de kunde återanvändas hemma hos oss.
Nästa utbyggnad blev en ny hall och grovkök. Då hade barnen hunnit bli tio och elva år. Därefter utökades bottenvåningen med ett rymligt vardagsrum med högt i tak och en stor murad öppen spis.
– Vi har anpassat huset efter hur tomten ser ut och byggt ut där det har varit möjligt. Det känns som om vi alltid har hållit på med något projekt och att våra barn har fått växa upp på en byggarbetsplats. Men de verkar inte ha blivit avskräckta av det, båda renoverar och fixar i sina lägenheter som dom haft under åren. Och Alexander arbetar i dag med fastighetsutveckling och Fredrika med färg och inredning på Kungsgatan 69.
Carina tycker inte att hennes sätt att inreda hemma kan sorteras in i någon speciell stil.
– Nä, jag vill bara att det ska kännas hemtrevligt. Det får absolut inte bli avskalat och modernt, det ska bara kännas mysigt. När vi hade byggt det nya vardagsrummet och jag kom in på morgonen och såg det för första gången, grät jag. Det var så stort, kalt och modernt. Jag trodde inte att det skulle kunna bli hemtrevligt. Men sen när vi ställde in möbler och andra saker blev det ju bra.
Nu är inga större byggprojekt planerade men Carina har några idéer som gror.
– Vi har en gäststuga på tomten som man skulle kunna bygga om till en attefallare. Jag tycker det skulle vara bra att ha när våra barn sen kommer med egna familjer och vill stanna kvar över natten. Vi får se hur det blir, det är inget som brådskar. Förr ville jag att allt helst skulle vara klart i går, men nu har jag blivit lugnare på den fronten. Det är viktigt att man hinner umgås och vara social med sina närmaste.