Carl-Johan tar plats i kyrkan

Han är 27 år. Växte upp i stiftsstaden Strängnäs. Men något påfallande kyrkligt påbrå har han inte. Visst, han döptes som liten, sjöng i kyrkans barnkör och konfirmerades. Men det var allt.
Innan konfirmationen var tron en icke-fråga för mig. Jag svarade varken ja eller nej på frågan om Guds existens. När jag gick och läste fick jag plötsligt ord på något jag känt, men som jag inte visste vad det var.
Därmed inte sagt att han omedelbart bestämde sig för prästbanan. Det var fortfarande musiken som gällde.

Carl-Johan gick på Stockholms musikgymnasium på Kungsholmen efter grundskolan. Fortsatte på musikkonservatoriet i Falun innan han växlade till teologistudier, främst i Uppsala.
Han har även arbetat nio månader i Taizé, ett ekumeniskt kloster nära Lyon i Frankrike.
Jag var en av cirka hundra bröder och arbetade bland annat i köket. Klostret tar varje sommarvecka emot 3 000 5 000 människor, främst ungdomar, från hela världen. Många kommer för att uppleva tystnaden.
Under första året som präst har Carl-Johan en handledare, komministern och gymnasieprästen Mattias Bähr. Arbetsuppgifterna är de gängse för en präst gudstjänster, dop, begravningar, konfirmationer, vigslar, barn- och ungdomsverksamhet.
Att kyrkan numera är skild från staten är bra, tycker han.
Prästen är inte statstjänsteman längre. Vi läser inga dekret från predikstolen.
Men du måste väl omvända folk till den rätta läran?
Nej, så går det inte till, menar Carl-Johan.
Visst vill jag att människor ska få uppleva det jag upplevt. Kanske kan jag få dem att öppna sig. Men jag kan inte övertyga någon eller väcka tro. Det är en fråga mellan Gud och individen.

Under det närmaste året ska Carl-Johan arbeta i S:t Nicolai församling. Sedan söker han troligen en komministertjänst i någon av Strängnäs stifts församlingar. Var vet han inte.
Men jag trivs här i Sörmland. Och jag har en flickvän i Stockholm.