Cecilia Blomkvist har gett Råby-Rönö IF ny livslust
Hon kunde inte mycket om idrott, men hon var bra på att se möjligheter. Med Cecilia Blomkvist som ordförande har Råby-Rönö IF fått nytt liv. Möt en av väldigt få kvinnliga idrottsledare i regionen.
Men så finns de sköna undantagen och de som efter några sömniga år vaknar upp och får nytt liv.
Det är vad som hänt i Råby-Rönö IF.
För ett år sedan fanns det bara fotboll och innebandy för de som var födda 1993. Nu finns där knattefotboll för de yngsta, innebandy och fotboll för 9- 11-åringar, innebandy för vuxna. Dessutom har föreningen börjat driva en fritidsgård där målgruppen är 10- 17-åringar. Ekonomin i föreningen har blivit mycket bättre och herrlaget i fotboll har just gått upp i division 6.
Cecilia Blomkvist ligger bakom en hel del av den nya livslusten.
Jag såg en annons i SN om att det skulle vara årsmöte. Jag gick dit för att se vad det var för människor och vad man gör för barnen på orten. Föreningen hade inte haft en ordförande på två år och räknade nog inte med att få någon ny på mötet heller.
Men det fick dom alltså i Cecilia Blomkvist.
Jag kunde verkligen ingenting om idrott när jag blev ordförande. Jag gillade att följa de stora mästerskapen i fotboll och ishockey, men det var allt. Men jag var bra på att organisera och det var vad jag kunde bidra med. Det idrottsliga finns det andra som kan och vi samarbetar bra.
Ett knappt år som ordförande har gett henne många värdefulla erfarenheter.
Jag har träffat många roliga människor och fått en större vänskapskrets. För min personliga utveckling har det här året varit bra. Jag har fått lära mig att jämka och lyssna. Och sen gillar jag ju att vara med barn och ungdomar, och det får jag vara på fritidsgården. Det är faktiskt en liten solskenshistoria det här.
Det egna idrottsintresset har också vaknat till liv.
I alla fall på det viset att jag går på alla A-lagsmatcher. Fotbollsplanen är en del av det sociala livet i Råby. Jag går ner och tar en korv och står och skriker lite, ha, ha. Det är en befriande avkoppling.
Idrotten är otroligt viktig för små samhällen. Den står för förbrödring, fostran och hälsa. Jag tror det går bättre för ungdomar som växer upp med en idrottsförening. Idrotten skapar trygghet.
För ett år sedan gjorde SN en undersökning som visade att 84 procent av föreningarna i Nyköpings kommun hade en manlig ordförande.
När barnen växer upp och börjar med idrott så tror jag mannen i familjen är den mest idrottsintresserade och börjar följa med barnet. Det faller sig naturligt att män därmed oftare hamnar i ledande position sedan. Barnen är ganska bundna till mamman de första åren, men sedan ser papporna sin chans.
Men jag tror absolut att det behövs mer kvinnor som idrottsledare. För min del spelar det nog större roll att jag är yngre än att jag är tjej. Jag säger inte att en kvinna är mer lyhörd än en man och egentligen är det oväsentligt vilket kön en ledare har, det handlar mer om att han eller hon ska vara lämplig. Det viktiga är att man har en mångfald av personligheter i en styrelse så att man kan se möjligheter.
Så jobbar vi med nyheter