Cedwall bland hus och krukor

När Nyköpingskonstnären Lisbeth Cedwall fick frågan om hon ville ställa ut i Pelles Lusthus blev hon först lite rädd. Det var så mycket vita väggar att fylla. Men nu hänger hennes höns, hus och krukor som färgglada utropstecken i det vita.

Övrigt2005-06-17 19:30
Det känns faktiskt lite märkligt att se mina målningar på väggarna här. Det kommer liksom längre ifrån mig, säger Lisbeth Cedwall lite överraskat.
Hon har målat i hela sitt liv och ägnat sig åt konst mer eller mindre på heltid sedan 1996, men utställningen på Pelles Lusthus är hennes största hittills.

Det kändes som en väldig utmaning att fylla de här stora ytorna. Men man växer ju som människa och konstnär för varje nytt steg man vågar ta.
Lisbeth Cedwall utforskar sina motiv länge innan hon överger dem. En lång tid var det frukter som fyllde hennes målningar. Innan dess madonnor med barn på knäet. Nu är det hus och krukor som återkommer i bild efter bild.
Någonting kan dyka upp i mina målningar utan att jag själv förstår varför. Så var det med husen. Jag har alltid blivit förälskad i gamla hus och nyligen renoverat ett i Skåne, men först när jag målat hus ett tag förstod jag att det berodde på att det varit så mycket av dem i mitt liv.

De vita husen har pyttesmå fönster och inte mycket grönska omkring sig. Lisbeth började måla dem när hon var i sin sommarateljé i en pensionatskällare i Mölle.
Men jag insåg inte att det var skånska hus med vit fasad och röda lertak som jag målade. Det var först när någon påpekade det som jag själv såg det. Man är som en svamp som omedvetet suger åt sig alla intryck.
Det mesta som visas i Pelles Lusthus är ganska nygjort, men Madonnorna har ett par år på nacken. De målades när barnen flyttade hemifrån.
Jag behövde måla av mig känslorna, säger Lisbeth och skrattar.

Hon har målat hela sitt liv och gått konstkurser på kvällarna. Men arbetslivet har hon ägnat åt annat.
När jag träffar människor jag kände som ung säger de ofta att konst var det enda jag ville syssla med då, men jag förstod det nog inte själv. Så kom livet och familjen emellan.
1996 fick Lisbeth en ateljé i Gamla Bryggeriet och 2001 hoppade hon på folkhögskoleutbildningen Konst
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!