Centerstämman ger nerv och inspiration

Centerstämmor är inte bara ett forum för ombuden att fatta politiska beslut. Det är lika mycketett tillfälle för centerfolket att mötas och ta reda på vad som har hänt sedan förra året. Det är därför man envisas med att arrangera partistämma varje år. Det ger nerv och inspiration i det trägna partiarbetet. Därför är det nästan hopplöst att föra ett samtal i lugn och ro med centernsEU-parlamentariker Karl-Erik Olsson, tidigare jordbruksminister i den borgerliga regeringen 1991-1994.

Alla gamla vänner vill skaka hand med honom och höra hur det går iBryssel. Olsson ler och mår bra av uppmärksamheten, ändå är han kritisk Vi, de politiska partierna, håller på att tappa kontakten med människorna. När vi slog samman de små kommunerna var det som att dra ut kontakten till det politiska systemet. Bristerna i vårt demokratiska system beror på att vi inte har stoppat i kontakten igen. Som Europa- parlamentariker befinner sig Olsson själv på en politisk nivå som är både otillgänglig och ogenomskinlig för den enskilde medborgaren och som för många representerar såväl maktfullkomlighet som en politisk överklass.

Bortsett från några hundra ligister och våldsverkare som hade rest till Göteborg i helgen enbart för att vandalisera och slåss med polisen samlades tusentals människor i manifestationer och seminarier för att föra fram sina åsikter och demonstrera mot vad de uppfattar som ett utanförskap. Göran Perssons inbjudan till de fredligt sinnade demonstranterna och organisationerna för dialog och samtal var en vänlig gest. Men det stannade vid ett möte utan förpliktelser. Det blev som vanligt bara en välregisserad teater för medierna.Karl-Erik Olsson är ingen Mauricio Rojas. Han har gått den långa vägen från ungdomsförbundet tillatt vara en respekterad medlem i Europaparlamentet. Men han har alltid reflekterat och vågat tänka fritt.

Redan som ungdomspolitiker förde han fram den djärva idén om att slopa medlemsavgiften i partiet. Varför ska man ha en medlemsavgiften som inträdesbiljett till detdemokratiska systemet, resonerade han. Olsson är kritisk till att de politiska partierna behåller sina gamla strukturer medan allt fler väljer att sluta sig samman i nätverk och icke-territoriellagrupper utan geografiska begränsningar. De bör också tas in i beslutssystemet, är hans slutsats.

Det är ett allvarligt hot mot demokratin när partisystemet i Europa och i världen har tappat förmågan att kanalisera engagemang. I Sverige där vi är bra på att organisera oss är bara 6 procent med i ett parti medan endast tre procent av ungdomarna kan tänka sig ett partipolitiskt arbete.Problemet är inte att det fattas beslut på den globala nivån. Man måste acceptera att stora delar av marknaden och miljöpolitiken är global och att det politiska systemet faktiskt behöver bättre verktyg för att reglera vissa områden. Här talar Olsson om mer federalism.Däremot behövs det inte gemensamma normer för hur man exempelvis organiserar barnomsorgen i Sverigeoch i Portugal. Det klarar man bäst på den lokala nivån.

Många frågor behöver även samordnas på nationell nivå. Problemet är att det demokratiska systemet inte lyckas fånga engagemanget bland de många människor som väljer att gå in i en annan förening än i ett politiskt parti.