Christian extremt stark i det blå
113 meter utan att andas. Christian Hogbring har hittat sin sport och den finns under ytan.
För att bli det måste man klara vissa tester, som att dyka 25 meter under vattenytan. Jag och en kompis dök 50 och tyckte det var skithäftigt. Vi började testa fridykning på egen hand, vilket man egentligen inte ska göra.
En sökning på nätet och Hogbring fann likasinnade. Han åkte på en kurs i Skåne där han fick lära sig andning, teknik, säkerhetsrutiner, allt som en fridykare måste kunna för att vara säker och framgångsrik där under ytan.
Jag började med att dyka på djupet, men nu är det på längden i bassäng som är min grej. Det passar mig bäst. Och nu gick det så bra på VM. Det som var en omöjlighet för några år sedan är nära nu. Jag har bara tio, elva meter kvar till prispallen på ett VM. Jag ska dit.
Vi träffar Hogbring i hans träningslokal, poolen på Sunlight i Nyköping. Där tillbringar han fem, sex timmar i veckan om det är tävling på gång. Under ytan nästan hela tiden.
Visst kan folk titta lite konstigt på en när man simmar längd efter längd under vattnet. Men det är roligt att hela tiden förbättra sina resultat. Om jag har en dålig dag och grubblar och inte är koncentrerad, då kan jag vara 25-50 meter sämre än normalt. Men när allting stämmer, då kan man nästan få känslan av att man är övernaturlig.
Han tränar inte bara i bassäng. Det blir mycket kondition, löpning och simning. Ofta tränar han på att röra sig utan att andas.
Jag kan stå vid en brant backe och ta ett djupt andetag. Sedan går jag så långt ner jag vågar. Jag får inte andas förrän jag är uppe igen. Och sen ökar jag successivt sträckan.
Om man är utomlands och dyker djupt ned bland alla scubadykare, och de tittar på en som om man vore en fisk då är det värt all träning. Om man får till ett riktigt kanondyk måste man ibland titta på klockan för att se när det är dags att gå upp, det känns inte alls jobbigt att vara där nere.
En del världsrekord inom fridykningen kan vara både fascinerande och lite skrämmande läsning. I Hogbrings gren, den där man dyker på längden utan fenor, har männen 175 meter och kvinnorna 124 meter att se upp till. Djupdykning med fena, där man simmar både ner och upp, där måste männen sikta in sig på 103 meter och kvinnorna på 78.
För 20 år sedan trodde man inte att det där var möjligt. En normal människa kan inte komma ner mer än maximalt 40 meter. Men det finns några som har utvecklat riktigt avancerade tekniker med sina kroppar för att tryckutjämna.
I statisk fridykning, när det gäller att bara vara under vattnet och hålla andan, då är världsrekordet åtta minuter och 59 sekunder för män och sju minuter och 16 sekunder för kvinnor.
Man kan ha medfödd talang för det här, som stora lungor. Själv har jag medelstora, men de går att träna upp. Man kan också ha en bra dykrespons. När ens ansikte kommer i vattnet så finns det en naturlig reflex som sänker pulsen. Den är starkare hos vissa. Hos spädbarn är den alltid stark. Bra teknik är viktigt, både när det gäller simning och andning. Och man behöver vara väldigt avslappnad. Många förbereder sig med yoga.
Men det är inte många som laddar upp med en cigarett va?
Nä... Jag har unnat mig en cigarr någon gång. Då tappar man en veckas träning. Det märks direkt. Alkohol är heller inte att tänka på veckorna innan en tävling.
Till sist har VM-åttan en uppmaning: don´t try this at home.
Jag simmar aldrig riktigt långt utan att ha säkerhetsdykare med mig. Det är som med bergsklättring. Du klättrar knappast ensam.
Så jobbar vi med nyheter