Efter att ha studerat klassisk sång på heltid under fyra års tid och jobbat med sången åtta timmar om dagen, varvar Emil Lundqvist nu ner med enstaka solistuppträdanden som komplement till vikariejobb på skolor i Malmö.
– Det är ganska skönt. Jag har egentligen aldrig haft någon paus förut, då jag har haft tid att tänka efter, säger han.
Det han behöver tänka över är bland annat vilken typ av arbetsliv han vill ha. För operasångare gäller antingen att satsa på ett kringflackande liv på de internationella scenerna eller tryggheten i en fast anställning i en operakör.
Som basbaryton har Emil just nu ett bra läge eftersom det finns ett ganska brett utbud av stycken och roller att välja mellan. Han kan både kan sjunga bas och baryton partier.
– Det gäller att ha en bärig botten i de låga tonerna för att rösten ska bära ut men man måste klara höjd också. Som basbaryton tar man de höga tonerna med mörk färg, förklarar Emil.
Det har gått som på räls för Västerljungs operatalang. Efter att ha gått ut nian på Tomtaklintskolan gick han gymnasiet på solistlinjen på Lilla Akademien i Stockholm. Därefter bar det av till Vadstena Folkhögskola för att studera sång på den tvååriga utbildningen. Men efter bara ett år där kom han in på Musikhögskolan i Malmö.
– Det var några kamrater som skulle söka och då hängde Emil med bara för skojs skull. Och han var den som kom in, säger mamma Karin, med tydlig stolthet i rösten.
Hon har all rätt att vara stolt, för det är trots allt hennes förtjänst att sonen fick smak på opera så tidigt i livet. Karin har alltid sjungit i kör och när Södertäljeoperan behövde två statister fick hon frågan om inte hennes söner kunde vara med. Emil var då åtta år och brorsan Axel sju.
– Axel var väl inte särskilt intresserad, men Emil vägrade att åka hem före applådtacket, minns Karin leende.
– Det var något som vaknade då. Det var spännande och kul med hela miljön. Då lärde jag mig att tycka om opera. Jag hade kommit i kontakt med det redan innan, eftersom jag lyssnat när mamma var med, men när jag var med själv blev det annorlunda, minns Emil.
Nu är Emil Lundqvist 23 år och har tagit sin kandidatexamen i klassisk sång. I våras gav han examenskonsert och samtidigt som han slutförde sin utbildning hoppade han på Lundaspexarna. Nu jobbar han för fullt med Lundakarnevalen som går av stapeln 18 till 20 maj.
– Jag håller i operadelen och skriver manus och regisserar. Det är ju inte opera som jag är van vid, utan en studentikos tolkning som allt annat på spexet. Det är mycket nytt jag lär mig, jag har inte jobbat med humor förut, men alltid velat göra det.
Ombytet men ger också rösten vila. En mansröst mognar senare än en kvinnoröst och kan må bra av att få göra det i fred, påpekar Karin.
– Det är många unga sångare som sjunger sönder sig genom att ta på sig för tunga roller, säger hon.
– Ja det ansvaret måste man ta själv, det är inget branschen tar hänsyn till, säger Emil.
– Jag vet i vissa stycken att jag kan ta tonerna, men inte mer. När jag gick på Vadstena sjöng jag till exempel en Verdiarea och min lärare sa att den där kan du göra på riktigt när du är trettiofem.
Men innan dess går det alltså att njuta av Emils stämma i Södertäljeoperans Romeo och Julia av Vincenzo Bellini.
Med mamma Karin i kören.