Debutalbumet "Äntligen 22" hyllades av recensenter, men lyckades aldrig ta sig upp på listorna. Året var 1996 och karriären tog abrupt slut när hans kontaktperson på skivbolaget EMI Sverige sa upp sig. Det dröjde inte länge innan Hennings skivkontrakt också försvann. Nu är han tillbaka med uppföljaren till sitt debutalbum.
– Det innebär en del ångest att ge ut en ny skiva efter så här många år, men jag är väldigt nöjd med resultatet, säger Henning.
Helt avskärmad från musikens värld har Henning verkligen inte varit under åren som gått. Han har ständigt fortsatt att skriva låtar, och gett ut en del av dem under artistnamnet Lucky och senare Armadillo King. Då har det rört sig om americana-musik. Han har också varit med i band. När han nu satsar på sitt svenska projekt är hans ambition att gemene man ska uppskatta musiken, snarare än att blidka skivbolagsmänniskorna.
– Klart det skulle vara kul om någon sa att de ville satsa lite pengar på min musik. Men det är rätt ovanligt i dag.
Nu har han startat sitt eget lable Coqpit, på vilket han släpper sin nya platta. Den röda tråden på "Egentligen 22" är att man aldrig riktigt känner sig lika gammal som man faktiskt är. Plattan handlar också om hur hans gamla kompisgäng nu börjat passa in i den mall som de på 90-talet ansåg sig stå utanför. Texten till spåret "Från ett garage (mitt i Sverige)" lyder bland annat: "Jag ser en besvikelse i en gammal väns blick. En revolution som dött och ett genomskådat trick." Henning skriver ofta nostalgiskt om en politisk glöd som brunnit ut.
– Jag tror att både unga och äldre kan relatera till min musik.