Costello i ljuset på nytt
Elvis Costello är en stjärna. Hemsidorna på Internet trängs med varandra. Där uppdateras dag för dag vad han gör och låter.
Men Costello är bara artistnamnet på en viss Declan MacManus, en brittisk 47-åring, som vi brukar se i grova glasögon och en alldeles för liten stråhatt på toppen.
Och så skriver han låtar i massor: poppiga och populära åt Burt Bacharach; svarta av kabaré åt Ute Lemper; långsamma och softade åt Anne Sofie von Otter.
Bäst var han, tycker många, för tio år sedan ihop med Brodskykvartettens medlemmar i den timslånga sångcykeln The Juliet Letters.
Ett stort grupparbete var det, där alla bidrog med text och musik. Idén kom från en tidningsnotis om en professor i Verona som åtagit sig att svara på alla brev till Shakespeares Julia Capulet.
De arton texterna kom att handla om kärlek och svartsjuka, skilsmässa och livets fortsättning. Och med pop och rock, schlager och musikal i botten fick musiken mycken svärta som från Sjostakovitjs kvartetter.
Nu turnerar denna föreställning i en svensk version. Se den och hör den! För här har det satsats på helproffsigt ljus och ljud och en enkel men förstärkande regi.
Musikerna har bett i de stampande rytmerna och tar ut känslorna i solopartierna. Och Daniel Z Borch lyckas bra med kasten mellan bitskt och beskt, ensamt och ångestladdat. Lite nasal ibland kanske, aningen tunn i falsett likaså, men att stavelserna vill stapla sig i nr 10 är inte hans fel. Och bra att han är sig själv utan försök att härma Costello.
En programlapp åt publiken efteråt med låttitlar och kommentarer hade varit bra, när vi nu får så lite direkthjälp.
Så jobbar vi med nyheter