– Förhoppningsvis kan min dagbok hjälpa andra föräldrar i samma situation, säger Anders Nyberg.
Berättelsen om Morgan handlar om en pojke som inte var riktigt som andra, utan att någon kunde sätta fingret på vad som var fel.
– Han var lite udda och fick utstå både spott och spe i skolan, säger Anders.
Skolåren var svåra, Morgan hade svårt att läsa, skriva och räkna, men han kämpade sig genom grundskolan. Därefter började han på Gripenskolans industrilinje, men tvingades sluta efter två läsår.
– Han hade svårt att programmera CNC-maskiner, då drog skolan i gång en psykologutredning som slog fast att Morgan hade en utvecklingsstörning.
Morgan stod inför valet mellan att kommunal särskola eller att gå två år på folkhögskola. Han valde folkhögskolan och resan mot undergången började.
– Många av eleverna på skolan var nyktra i veckorna men söp och drogade på helgerna, Morgan var godtrogen och kom lätt med i gänget.
Anders berättar om Morgans liv under åren efter folkhögskolan. En karusell som snurrade allt fortare, tillfälliga jobb, påbörjade men inte avslutade utbildningar, fyllerier, småstölder och stora lån på tusentals kronor som kunde levas upp på nöjen över en helg.
Morgan lyckades inte stanna upp och få fotfäste i tillvaron.
– Han var lättlurad och utsattes för grymma skämt av så kallade kompisar som gjorde allt för att förlöjliga och dra nytta av honom, berättar Anders.
Morgan vandrade ut och in mellan myndigheter som Försäkringskassan, Gnesta kommun, arbetsförmedlingen och psykiatriska kliniken i Nyköping.
Sommaren 2010 kom en ny diagnos, Morgan var inte utvecklingsstörd. Istället blev diagnosen autismliknande tillstånd plus en misstanke om att han kunde vara bipolär, manodepressiv.
För Morgan blev den nya diagnosen ett uppvaknande:
"Tänk att det skulle ta 32 år innan jag fick veta att jag inte var en idiot", sa Morgan när han fick diagnosen uppläst.
Kanske hade en diagnos redan i tidig ålder kunnat ge omgivningen en annan förståelse för Morgans beteende.
– Morgan var händelsestyrd, han drogs med av andra och kunde inte ta eget ansvar. Han umgicks med missbrukare och kunde aldrig komma loss, säger Anders Nyberg som också ger en annan bild av Morgan:
– Han levde i nuet, en naturmänniska som fiskade och plockade svamp, kunde läsa av naturens skiftningar men inte andra människor, säger han.
Morgan blev bara 36 år gammal och när Anders Nyberg fick dödsbudet var han på en arbetsresa i Australien.
– På något sätt var jag ändå förberedd på att det skulle kunna hända, det kändes nästan som en bekräftelse på att nu är det över, säger han.
Dagboken skildrar, med nästan obarmhärtig närvaro, de sista fem åren i Morgans liv då Anders Nyberg har så gott som daglig kontakt med sin son. Ett engagemang som kan kallas totalt.
– Vilket val har jag haft? Morgan var min son som jag satt till världen, då har jag också ett ansvar för honom, säger Anders Nyberg.