Världens klimatsamvete har länge stavats med två bokstäver: EU. Historiskt sett har de politiska ambitionerna och ideologiska övertygelserna att stoppa planetförstörelsen varit rekordstarka på vår kontinent. Systemet med så kallade utsläppsrätter skulle bli kronan på verket när det sjösattes 2005. Men EU ETS (European Union Emissions Trading System) blev en flopp. Utsläppsrätterna har varit för många och för billiga, och det har blivit än värre av den sjunkande efterfrågan under den ekonomiska krisen. Effekten: EU kommer inte uppnå sina mål för minskningen av koldioxid.
Om en massa utsläppsrätter togs bort skulle utsläppen minska och svenska staten och våra företag skulle dra in mer pengar, sa WWF:s klimatexpert Stefan Henningsson på ett seminarium på den liberala tankesmedjan Fores i Stockholm i veckan. Den ekonomiska vinsten skulle komma av att svenska företag har ett överflöd av utsläppsrätter. Om de blev färre och dyrare skulle de kunna säljas till andra länder och bli ett effektivare verktyg för att få ner utsläppen i hela EU.
Nästa vecka presenterar EU-kommissionen en plan på hur systemfelen ska rättas till. Bakläxan är boten för fortkörningen som pågick i det Europeiska unionsbygget i nästan två decennier. Fartblindheten eldades på av en (e)utopi där visioner överskuggade det som var realistiskt. Andra följder av fortkörningen blev att ett antal östländer fick bli EU-medlemmar på 2000-talet trots att de inte levde upp till kraven. Den kanske värsta skadan drabbade euron – valutan föddes redan i fosterstadiet.
2010-talet är decenniet då Europas ledare måste stanna, backa, lära om och göra om på flera fronter. En prestigeförlust för EU-visionärerna. Men stoltheten verkar ha svalts och nu görs fler och fler läxor om. Det är mycket glädjande.