Dags att tända lyset i Stasiarkiven

KD har valt rätt sida. En stor del av Sveriges kontakter med utländsk makt under kalla kriget är okända för dem som inte jobbar på Säkerhetspolisen, Säpo.
Om arkiven öppnas kan vi lära oss av det förflutna. Östtyskland var ”oåterkalleligt förbundet” med kommunistiska Sovjetunionen. Vad var den svenska staten och vissa svenskar inblandade i, vilka värderingar och politiska ambitioner tyder det på? Utifrån det blir historien användbar för oss. Människan lär sig att förstå sig själv och hennes egen tid utifrån det förgångna. Det är viktigt för identitetsskapandet på både individ- och sämhällsnivå. Det ger en förankring i nutiden och en kompass för framtiden.
Men regeringen vill att arkiven förblir stängda. Justitieminister Beatrice Ask (M) motiverar det med att personer som nämns i akterna kommer i dålig dager, oavsett om de hade någon kontakt med den östtyska säkerhetstjänsten eller ej. Ask menar också att information om Säpos arbetssätt kan avslöjas och att det skulle skada säkerhetspolisens arbete i dag.
Men enligt offentlighetsprincipen kan information som äventyrar rikets säkerhet sekretessbeläggas. Och att svenskar skulle kunna smutskastas håller inte som argument. Vi behöver få reda på hur det låg till. Samtidigt blir det en diskussion om att verkligheten inte är svart eller vit.
Att det finns gråzoner bekräftas av den enda forskare som har fått låna nycklarna till arkiven. I boken ”Inte bara spioner” (2011) visar Birgitta Almgren att sanningen är mer komplex än så. Vissa personer anklagades felaktigt i akterna. Och de som hade kontakt med DDR bör förstås och inte bara fördömas, skriver Birgitta Almgren. Där har vi mycket att lära om vilket Sverige dessa personer levde i.
Under hela efterkrigstiden intalade sig politiker, medborgare och läromedelsförfattare att Sverige var en opartisk diplomatisk kraft under andra världskriget. Det senaste decenniet har bilden förändrats. Nu lär sig skolbarn att Sverige gick med på både det ena och det andra för att blidka nazisterna. Den självgoda bilden vittrar äntligen sönder. Vi intar en mer ödmjuk plats i historien.
Sveriges relation till öst måste kunna granskas. Om den finns inte mycket att läsa. Men väldigt mycket att lära.