"Danskarnas känsla för flyktingpolitik"

Det är synd om danskarna. Inte nog med att de fått dras med en valdebatt med tydliga drag av osminkad främlingsfientlighet. Det bidrar dessutom till en demonisering av danskarna, inte olik den underliga flyktingbild som målats upp i valrörelsen. Låt oss inte klumpa ihop alla danskar i en hög med främlingshatande extremister och i protest stänga av bron. Det finns fortfarande mycket gemytligt med vårt grannland i sydväst, inte minst eftersom landet är generöst i biståndsfrågor.
Men det var onekligen en beklämmande valrörelse, stundtals otäck med den främlingsskräck som fyllde uttalanden och vallöften - inte bara från dansk folkeparti utan också från venstre, landets numera största parti, och, inte minst, socialdemokratiet. Det bjöds på härsket valfläsk som innehöll löften om att Danmark ska göra det svårare för flyktingar att få stanna och att dessa stackare som på nåder får vara kvar ska få mindre del av samhällets resurser. Det är klart att det luktar illa.
Men nu har skiten kommit upp till ytan. Låt oss hoppas att den ger grundligt med gödning åt alla de danskar som kämpar mot rasism och främlingsskräck. För det är uppenbart att det finns mycket att göra och en viktig opinion att förändra i ett samhälle där toleransen borde spira.
I morgon börjar allvaret, sade den nye statsministern på valnatten. Och nog Anders Fogh Rasmussen ett allvarligt arbete framför sig. Först och främst att bevisa att Danmark inte är ett nytt Österrike genom att hålla dansk folkeparti på armlängds avstånd. Dessutom vore det sunt att försöka analysera varför just Pia Kjaersgaard och hennes dansk folkeparti fick sätta dagordningen i valrörelsen.
Det fanns gott om skäl att byta regering efter nio års socialdemokratisk regim för att göra Danmark dejligare. Att föra en striktare flyktingpolitik var dock inte ett av dem. Denna politik hade den sittande regeringen själv skärpt vid flera tillfällen tidigare.
Varför fick oanständigheten påverka även några av de anständiga? En kulturskribent i danska tidningen Politiken gick så långt att han kallade valet en "folkomröstning för eller emot Allah". Nu kräver anständigheten att den nya regeringen markerar sitt avstånd till Kjaersgaards parti och fördomsfulla idéer.
Risken för att det danska exemplet får en motsvarighet i en svensk valrörelse bör vara liten. Men Ny demokratis framgångar ligger trots allt inte alltför långt tillbaka i tiden. Det går inte att bortse från och får inte ignoreras. Främlingsfientligheten är lurig motståndare som livnär sig på otydliga budskap och brutal propaganda. Och den får aldrig stå oemotsagd.
I riksdagen väntar vi på en tydlig kursändring hos moderaterna och socialdemokraterna mot en mer generös flyktingpolitik. Ju fler partier som är på det klara med att detta är vad Sverige behöver, desto bättre.
Tydligt är dock att händelserna den 11 september bidragit till möjligheterna att förstärka främlingsskräcken i Danmark. Det allvarliga är att såväl socialdemokrater som liberala Venstre tagit tillfället i akt att försöka vinna röster den vägen.
Danskarnas känsla för flyktingpolitik kan bara bli bättre.