Stockholm dräller av ABBA-låtar just nu. "Just one look and I can hear a bell ring" står det på affischerna i tunnelbanan och på Djurgården hänger det "Here we go again" på var och varannan stolpe. Det är 17 år sedan musikalen hade premiär, men febern vägrar att ge med sig och förväntansfulla fans från hela Europa styr nu kosan mot Djurgården för att få gotta sig i gamla favoriter och känna grekiskt gemyt in på bara kroppen.
För i party-versionen befinner vi oss alla mitt på scenen, vid borden med blå-vit-rutiga dukar på Nikos taverna i den grekiska övärlden. Medan publiken mumsar på oliver, bläckfisk och annan Medelhavsmat, så serverar ensemblen epilogen till filmen, alltså hur livet fortsatte på ön Skopelos sedan filmteamet med Meryl Streep, Pierce Brosnan, Colin Firth och Stellan Skarsgård avslutat inspelningarna sommaren 2007 och dragit vidare. Medan musikalens låtar får stå lite vid sidan har i stället en lång rad andra melodier ur ABBAs voluminösa repertoar plockats fram.
I handlingens centrum står ett ungt par vars föräldrar på båda sidor känner viss tveksamhet inför barnens allians. Här finns också en svartklädd farmor av Medelhavssnitt som in i det längsta ligger lågt med vad hon egentligen tycker om barnbarnet Konstantinas flirt med svenske Adam.
Att påstå att intrigen är snörrät och vattentät vore att ta i, tvärtom är den smått förvirrande och manuset är inte det allra mest briljanta som vanligtvis suveräne Calle Norlén varit med och skrivit – men allt är förlåtet när den levande musiken iklädd glitterbyxor a la 1974 ger sig ut mellan borden och drar igång ABBA:s gamla dängor så att balkongerna utmed väggarna snudd på kommer i svängning.
När sedan cirkusartisten Elin König Andersson hänger upp och ned i restaurangtaket i ett rentav poetiskt akrobatnummer är man beredd att skriva under på att Björn Ulvaeus verkligen lyckats skruva den gamla succén ett halvt varv till och åstadkommit någonting helt nytt.
Priset kan tyckas avskräckande – men om man betänker att det handlar om en hel kvälls underhållning med trevlig mat därtill så är det trots allt prisvärt.
Det verkliga partyt utbryter dock när föreställningen övergår i det hela publiken egentligen längtat allra mest efter – alltså att få kasta sig ned på dansgolvet och köra loss, var och en efter sin förmåga, till sånt som "So long", "Tiger" och "Hole in your soul"...
Dessförinnan har alla fyra de gamla Abborna visat upp sig en stund på en och samma scen, något som senare ska beskrivas som ett sensationellt återförenande.
Nåja, den verkliga sensationen är ändå att mer än 40 år gamla låtar fortfarande väcker sådan kärlek, glädje och lust till att skumpa rumpa.