Dansvänlig gästhamn
Nej, jag har aldrig blivit nobbad. Inte här i alla fall, säger Åke Karlsson och ler vänligt. På onsdagsdansen i gästhamnen i Oxelösund är det lätt att hitta en danspartner. Som kan bli mer än så.
Men dej törs han släppa iväg?
Jag åker hem i pausen, skrattar Kerstin.
Hon är folkdansare sen 30 år och klarar både polska och vals. Nu står hon och spanar tillsammans med Ingegerd Huselius. Bara herrar med flyt i steget har chans att bli uppbjudna.
Det är morgon och vi hissar segel ...
och havet är blankt som en spegel
Elisabeth Lord sjunger den klämmiga skärgårdsvalsen från Oxelösund. Hon har skrivit den själv. Sen blir det en Kalle Jularbo, lovar hon.
Det här är en bra orkester. Dom har så fin kontakt med publiken, säger Britt Anderson. Hon tycker om när det blir dans i hamnen.
Andra kvällar är det ganska dött. Jag var här vid åtta här om kvällen. Då var det alldeles tomt. Men när det är onsdagsdans kommer folk långväga ifrån. Jag vet de som åker från Krokek.
På vintrarna brukar Britt åka till Träffen och dansa. På somrarna blir det ofta Broby.
Där är publiken mycket yngre, säger hon.
I Oxelösund finns det anledning att vara bekymrad över den dåliga återväxten. Många dansare är pensionärer. På dansgolvet rör sig också fyrtiotalister. De tar som vanligt mycket plats.
Leende guldbruna ögon ...
har jag förälskat mig i
Det är lätt att halka in i trallen.
Evald Lerjebäck från Nyköping står och lutar sig mot dansbanans trärräcke. Han gillar orkestern, även om det nog vore honom främmande att uttrycka sig så.
Sämre har man hört, säger han på sörmländskt försiktigt vis.
Evald har slutat dansa.
Jag har blivit för gammal. Det är inte roligt längre, säger han och flyttar sig närmare scenen för att höra ordentligt.
Så jobbar vi med nyheter