Därför backar vi för samåkare
Vi har sett er. På söndagarna står ni på gatan i radhusidyllen med skummiga bilar, vaxburkar och dammsugarmunstycken på rad på asfalten.
Undrar ni varför vi andra aldrig kan köra? Varför våra bilar alltid är på service, har trasig växellåda eller är parkerade jättelångt borta, utlånade till våra barn eller kvar hemma i garaget eftersom vi glömde bort att vi sa att vi hade tre lediga platser i vår bil?
Att det är undanflykter är inte svårt att räkna ut. Men era slutsatser är fel. Vår motsträvighet att ta bilen beror nämligen inte alls på att vi är snåla. Vi slingrar oss eftersom våra fordon inte är riktigt representativa. Och då är det inte utsidan vi menar.
Tomma colaburkar, påsar med gammal pommes frites och hamburgerrester från de två senaste Mc Donaldsbesöken, en luggsliten mjukiskanin med barnsnor och ketchup på öronen, en kasse med glasburkar och flaskor som varit på väg till återvinningsstationen i tre veckor, svampkorg med några torra kantareller och ett par jordiga gummistövlar. Halvtorkat tuggummi på sätet, hopknycklat guldigt kolapapper i dörrfacket och en skrynklig bilkarta med fotavtryck på passagerarsidans golvmatta.
Ett skräckscenario?
Inte alls. Detta är en schablonartad beskrivning av insidan av en bil som dagligen transporterar barn till hockeyträningar och musiklektioner, matkassar från stormarknaden och ansvarstagande löntagare till sina arbetsplaser.
Bilar av den här typen står på gatan utanför ditt jobb, på parkeringen vid Åhléns och i kön vid trafikljusen på Centralgatan. De som har den här sortens ordning i våra fordon håller ihop. Förråder inte varandra. Det är därför radhusgänget med bildammsugaren aldrig ens kommer i närheten av bilsnusket.
Fast en del skräpar säkert ner i smyg. I bilen som hämtas och lämnas på jobbet, den som körs av många utan att någon tar ansvar. Där kan till och med pedanterna råka glömma en urdrucken apelsinfestis i baksätet.
Firmabilarna är äckligast, bekräftar Pelle som jobbar på en av Nyköpings bilverkstäder.
Han uppehåller sig också en stund vid hundfolkets bilar.
I en del bilar är inredningen helt förstörd. Söndertuggade spakar och dynor och massor av hundhår överallt. Som folk har det, morrar han.
På Bilprovningen i Nyköping meddelar en av inspektörerna att han har sett det mesta, men vägrar hårdnackat att ge snaskiga exempel.
Det är lite känsligt att prata om . . .
Många har upptäckt att det kan vara ett handikap att aldrig ha en fräsch bil. Tillhör du gruppen som använder bilen som papperskorg och vill bryta ditt beteende? Det går. Lämna in bilen på rekonditionering, invänta nästa samåkningstillfälle och smaka på orden: Jag kan köra!
Så jobbar vi med nyheter