Lagom till att Isol nu finns på plats i Sverige för att hämta priset ger Alfabeta ut hennes bok ”Petit, monstret” (Petit, el monsruo) på svenska. Och den ordknappa lilla bilderboken är ett utmärkt exempel på båda de egenskaper som juryn prisade.
Historien om en liten pojke som kämpar för att få ihop de snälla och dumma sidorna i sin personlighet är verkligen berättad utifrån barnets eget perspektiv. Och de skeva illustrationerna, med misspass i färgerna och den svarta linjen i centrum, känns allt annat än traditionella.
Redan på omslaget delas Petis värld upp i två, en bjärt orange och en mer dovt grönblå. Både färgerna och det tudelade går sedan igen berättelsen igenom. Petit är snäll när han leker med sin hund, men dum när han drar tjejerna i håret. Han är snäll mot farmor, men dum mot duvorna. Och skuggan avslöjar honom omedelbart. När han inte vill låna ut sina leksaker avtecknas han som en vampyr mot marken, medan den snälla Petit som leker med morfar har en vänlig kanins skugga.
Själva texten är fåordig. I stället är det i de uttrycksfulla och humoristiska bilderna som själva historien skapas. Stora färgfält, få detaljer och den känsliga svarta linjen – ofta lite darrig – skapar en helt egen värld där delarna nästan existerar oberoende av varandra. Det skaver nästan lite att titta på, och blir just därför så intressant.
Darrigt och skevt hos Isol
När ALMA-juryn tidigare i vår avslöjade att årets pristagare var den argentinska bilderboksskaparen Isol var ett av motiven att hon ”skapar bilderböcker i barnets ögonhöjd”. Ett annat var att hon med ”ständigt nya bildlösningar tänjer på invanda perspektiv”.
Så jobbar vi med nyheter