De är bästa kompisar
När vi ringer varandra är det ofta upptaget, säger Svea. Det är för att vi slår numret till varann samtidigt.
Systrarna föddes i Nyköping för 85 år sedan, döttrar till möbelhandlaren Axel Andersson. Deras far var med och renoverade inredningen i S:t Nicolaikyrkan och fanns med på det gömda fotot som hittades i kyrkan för några veckor sedan. Systrarna var ofta med i familjens möbelaffär på Storgatan, som senare öppnade på Fruängsgatan, där pappan också hade en begravningsbyrå och snickrade kistor.
Det var inte så vanligt med tvillingar på den tiden så det var många som kom in och ville titta på oss, säger Svea.
Ja, men vi gömde oss under bordet, skrattar Ken.
När systrarna växte upp bodde familjen ute i Dammgruvan och barnen fick gå tre kilometer till skolan om de inte fick skjuts med något timmerlass. Ken hjälpte småningom till med kontorssysslorna i möbelaffären och Svea tog arbete på Sunlight, som tillverkade tvålar. Båda var intresserade av konst och musik och Ken kom med i filharmoniska orkestern i Nyköping.
Vår äldste bror Georg var förste violinist och jag var andra, säger Ken.
I syskonskaran fanns också Alice och Helge, som båda var äldre. Svea berättar om den sorgliga tiden när Helge gick bort, bara 21 år gammal.
Tänk vad hemskt det var, han fick dubbelsidig lunginflammation och på den tiden fanns det inte penicillin.
Men till de roliga minnena hör att de ofta var ute vid Stendörren och fick följa med fiskaren Einar Eriksson ut med hans båt. En gång när de tältade där träffade Ken sin stora kärlek.
Ola kom paddlandes i sin kanot, men han kom inte längre, skrattar hon.
Svea träffade sin man Sven-Olov i Nyköping. I unga år flyttade de båda paren från Nyköping, och systrarna födde småningom två döttrar var.
Vi är väl ungefär lika? frågar Svea.
Ja... jag vet inte, säger Ken lite tveksamt och plirar med ögonen.
Så jobbar vi med nyheter