De blev starkare av att stå på scen
I nian fick Miriam stipendium för sina insatser på teatern när hon spelade En udda komedi med ett djävulskt förslag.
När jag stod på scenen kände jag att jag var någon, jag var något att räkna med.
Men vägen dit var lång, Miriam blev mobbad redan i ettan. På rasterna blev hon jagad av sina klasskompisar.
En gång försökte jag springa in genom en källardörr, men den var låst och de hann ikapp mig. De tvingade mig att äta salt och peppar.
På lågstadiet berättade Miriam för sin mamma om vad som hände, men på mellanstadiet pratade hon inte med någon.
Jag skämdes. Jag ville inte vara en sådan som skvallrar för mamma, så jag berättade inte för någon hur dåligt jag mådde.
Bodil har också fått bättre självförtroende genom teatern, och lärt sig vem hon kan lita på. Så var det inte på lågstadiet och mellanstadiet.
På lågstadiet hade jag inte en enda kompis. Jag visste inte hur man lekte och satt på ett berg och tittade på när de andra lekte.
De tyckte jag var underlig och började ge sig på mig,
Till slut gick det så långt att de slog Bodil. Men hon slog tillbaka och vann respekt. I fyran blev Bodil populär bland killarna eftersom hon var bra på fotboll. Då ändrade sig tjejerna och ville vara kompis med henne.
Jag hade svårt att lita på någon eftersom jag inte visste vem som var min riktiga vän. Det var inte förrän jag började sjuan i en annan skola som jag fick riktiga kompisar.
På högstadiet började hon att gå på drama, och genom det har hon blivit starkare.
Jag har lärt mig att vara ärlig och säga saker direkt till personer. Jag skulle aldrig prata bakom ryggen på någon.
Helena skulle aldrig låta någon trycka ner henne idag. Men mellan tvåan och fyran var hon mobbad.
Jag var nog aldrig med på ett barnkalas. De andra barnen hittade på ursäkter till varför jag inte fick vara med att leka. När vi lekte häst och vagn fick jag vara föl och stå ensam i hagen.
I matsalen hällde de morötter i håret på Helena för att hon hade rött hår. Efter ett tag blev mobbingen grövre.
De kallade mig hora, men jag visste inte ens vad ordet betydde. Sedan fick jag ett brev där de frågade om jag låg med olika personer. Då hade de gått över gränsen, jag fick inte ens vara ifred hemma.
I femman fick Helena en ny kompis. Hon blev starkare och sa ifrån. Nu var också kontrollen på skolan hårdare, och mobbingen slutade. På högstadiet började hon i samma skola som Miriam. Både läste drama och fick visa vad de kunde när de stod på scenen.
Helena var med i flera uppsättningar, och i nian fick hon stipendium för sin roll som Anita i West Side Story.
När jag stod på scenen tänkte jag. Här uppe är jag. Jag klarar allt. Det var en revansch för mig.
Anna Petersson
Så jobbar vi med nyheter