De blir lika bakom linsen
En egoist, som kan vara kärleksfull när det behövs. En romantiker som är bra på att trassla upp sladdar. Tillsammans tävlar de i filmtävlingen Frame, för sjunde året i rad.
Folk blandar ihop oss hela tiden, jag förstår inte varför, vi är ju inte alls lika, säger Sofia.
När de har pratat en stund är det lättare att se skillnader och sen blir olikheterna bara fler och fler.
Att producera film är ett av deras gemensamma intressen. Ett engagerat samarbete som börjar med en manusidé och slutar i ett frenetiskt klippande och diskuterande, som nästan alltid slutar med att Lovisa ger sig. Det är lönlöst att argumentera mot Sofia, förklarar hon.
Att göra film tar tid, har de lärt sig. Att bygga vänskap som håller tar också sin tid.
Sofia är fruktansvärt envis. Hon ska alltid ha sin vilja fram och kan verka lite hård och bossig, säger Lovisa.
Sofia tar emot domen i tystnad, men med ett leende. Hon håller med.
Men det är också därför hon får saker gjorda, hon är bra på att vara chef. Och när man har det svårt kan det komma ett litet gulligt sms som visar att hon verkligen bryr sig, fortsätter Lovisa.
Lovisa är den snälla. Hon är omtänksam och lätt att jobba med. Dessutom är hon bra på den tekniska biten, allt som har med sladdar att göra. Vi kompletterar varandra ganska bra, säger Sofia.
Filmandet började med en handkamera och fyra tjejkompisar i fjärde klass. Nu är två utflyttade. Lovisa och Sofia är de enda som bor kvar i Nyköping. Efter att ha känt varandra i nio år, och träffats i stort sett varje dag, är de två lika samspelta som ett gammalt pensionärspar.
Vi har känt varandra tillräckligt länge för att kunna vara helt ärliga mot varann, säger Sofia.
Både om små saker, som att den andras tröja är ful, och om stora, mer allvarliga, fortsätter Lovisa.
När blir ni osams?
Varje dag, är Sofias spontana svar.
Vi tycker väldigt olika om en massa saker, men när det gäller film är vi faktiskt ganska lika om man tänker efter, säger Lovisa.
De tittar på varandra och låter tystnaden regera en lång stund.
Båda bär det långa håret utsläppt, en brun, en blond. En håller kring hakan när hon funderar. En lindar en hårslinga runt pekfingret.
Vad är det som gjort att just ni två håller ihop?
Jag har haft andra kompisar som jag växt ifrån, men så har det aldrig blivit med Sofia. Vi har så många gemensamma intressen trots att vi är så olika egentligen, säger Lovisa.
Medan Sofia funderar över hur hon ska svara på frågan kommer Lovisa med små uppmuntrande idéer och förslag. Det hon som är den impulsiva, som går på känsla och instinkt snarare än inlärda regler. Sofia däremot, gillar att gå på det hon lärt sig och är en sann perfektionist.
Varför har ni valt att filma?
För att det är väldigt roligt, det är grunden. Det är kul att påverka den som tittar.
Förra året valdes Lovisa och Sofia ut till en speciell utbildning för unga filmare. Två elever från varje landskap i Mälarregionen fick delta i undervisningen, som har gett massor med ny inspiration.
Förutom filmen tar ett annat sorts berättande stor plats i Sofias och Lovisas liv. De deltar i lajv och rollspel, levande teater där de iscensätter en värld eller en tid och spelar efter en historia som skrivits på förhand. I helgen är de med och arrangerar ett lajv på Stjärnholm, och reser till medeltiden i stället för att kolla in konkurrensen på Frame. Någon entré på Röda Kvarns matta iförda medeltidsmunderingar kommer inte på tal.
Man får inte blanda in nutidssaker i ett lajv, men på något sätt ska vi väl få reda på hur det går i tävlingen, säger Sofia.
Så jobbar vi med nyheter