Både Sten och Maud föddes 1942 – han i januari, hon i maj. Han började första klass i Stavsjö, hon i Tullinge. Men sedan Maud flyttat med sin familj till gården Skogsby utanför Stavsjö började hon under vårterminen i Stens klass.
Sten, kommer du ihåg när Maud började i din klass?
– Det är klart som fasen att jag gör det!
Han säger att hon var liten, pratade annorlunda och hade skinn på näsan.
Redan då fick Sten och Maud upp ögonen för varandra och gav varandra uppmärksamhet – på barns vis.
Maud berättar att barnen i skolan inte vågade kasta snöboll eller vara elak mot henne, eftersom Sten då skulle komma till hennes försvar. Sten och Maud däremot busade med varandra, en gång tog han bollen som Maud lekte med och hon kontrade med att slita bort bakfickan på hans byxor.
När Maud var 14 år började hon arbeta på Konsum i Stavsjö. När hon cyklade hem på kvällen åkte Sten ofta intill henne på sin moped.
– Jag var ju himla mörkrädd, säger Maud.
– Ja, du sa det, men man kan ju spela mörkrädd, svarar Sten och tittar ömt på sin livskamrat.
Maud blev gravid när hon och Sten var 17 år. Hon satt i kassan på Konsum och magen växte.
– Det var väldigt skamligt att jag var gravid, men inte bodde ihop och var gift med min karl tyckte de gamla i byn, minns Maud.
Sten gjorde lumpen när sonen Uffe föddes. Maud stannade hemma med deras nyfödde i tre månader, sedan togs Uffe dagtid om hand av sin mormor. Först när Uffe var fyra år gifte sig Sten och Maud, flyttade ihop och köpte bil.
– Vi väntade med att gifta oss tills alla hade slutat tjata, tills alla slutat säga att vår relation inte skulle hålla i längden, säger Maud.
Av sin arbetsgivare Stavsjö bruk erbjöds Sten en tomt att bebygga – under förutsättning att han arbetade kvar i fem år. 1970 stod huset på Tintomaras väg klart. Maud hade blandade känslor vid flytten från lägenhet till hus. Hon var glad, men oroade sig samtidigt för ökade boendekostnader – från 83 kronor per månad till 1200.
Sten och Maud klarade bra av familjelivet i huset, dit Uffes kamrater alltid var välkomna.
– Det blev så tyst när han flyttade hemifrån, minns Maud, som gläds över att Uffe med familj för åtta år sedan flyttade in i huset mitt emot.
Olyckskorparna som inte trodde att Stens och Mauds relation skulle hålla fick fel. I år har de hängt ihop under 66 år. Men år 2001 var det nära att deras gemensamma liv fick ett plötsligt slut. En sommardag skulle paret då hjälpas åt att fälla en tall på tomten, band ena änden av ett rep runt tallen och andra änden runt Maud, som skulle hindra trädet från att falla åt fel håll. Det gjorde det ändå.
Sten blir synligt berörd, hans ögon vattnas när Maud berättar om olyckan.
– Jag spräckte huvudet, fick hjärnskakning, slog sönder bröstkorgen, blev medvetslös...
Maud svävade mellan liv och död. Men hon överlevde. I dag, 14 år senare, lever paret i nuet, ser fram emot att fortsätta förverkliga gemensamma drömmar och vill inte tänka på att även deras saga en dag tar slut.