Linda Eriksson är uppväxt på den lilla gården vid Näs utanför Björnlunda, men bor numer med sin familj utanför Strängnäs. Sedan hennes pappa Roger Andersson gick bort i maj efter en tids sjukdom har hon kämpat för att hitta foder och bete till de 30-tal kor, kalvar och tjurar som finns på gården.
– Det är väldigt tuffa förutsättningar i år med torkan, och det finns i princip inga reserver kvar från förra året. Men vi har fått väldigt fin hjälp från grannarna här, säger Linda Eriksson, som jobbar som lärare i förskoleklass i Strängnäs, men är just nu sjukskriven för utmattning.
Hon har ett par trådar ute hos markägare i trakten, och hoppas även få köpa in extra foder inför vintern. Nyligen tog hon även kontakt med Gnesta kommun, med en fråga om att få nyttja kommunal mark i närheten som annars går obetad.
– Det skulle göra jätteskillnad ett sådant här år. Vinterfodret är det vi är mest oroliga för. Men om jag får köpa det jag hoppas på så kommer vi klara oss i år. Det finns många bönder som har det värre.
Innan Lindas pappa blev sjuk var planen att trappa ned djurhållningen på gården till ett par kor, men torkan har lett till långa köer på slakterierna. Sonen Hugo Dillström, som hjälpt sin morfar på gården genom åren, vill på sikt ta över. Men han är 14 år och går fortfarande i skolan.
– Såhär ser det ju ut för alla bönder just nu. Men det här är inte böndernas problem, det är allas problem. Gemene man förstår kanske inte vad som händer, det finns ju mat i affärshyllorna ändå. Men vi kommer få importera mer kött i framtiden, vilket är dåligt för miljön.
– Det är lite som någon sa: en läkare behöver man några gånger i livet, en bonde behöver man tre gånger om dagen.
Nu är planen att härda ut några år, tills dess att Hugo är redo att ta över. Att sälja familjehemmet finns inte på kartan.
– Det har varit mycket med sorgen och torkan, men jag försöker ändå tänka positivt. Det här hade tyngt pappa i stället om han varit kvar. Och det är fint att så många vill hjälpa till, säger Linda Eriksson.