Lite för stor och kal kunde Koordinaten kännas med bara två ändå relativt tonsvaga instrument, så jag tror det varit en fördel om de runda borden skippats för en tätare placering av stolarna så publiken kommit närmare. Och mer mörklagt över auditoriet.
Annars var det inte mycket att klaga på. Kanske att det allra första med en morgonraga av Ravi Shankar inte gav så mycket rent musikaliskt i mina öron. Men musikerna imponerade med att behärska det där med att bara spela vissa toner, i en viss ordning, i en viss rytm. Subtila klangfärgsskiftningar hördes från gitarren medan musiken svagt och trevande sökte sig fram i början, en och annan ton böjdes exotiskt runt sig själv. Och när väl gitarren började ange en fast rytm kom det kaskader av hypnotiskt upprepade fraser från flöjten och sextondelar som ett vattenfall.
En läckerbit gjorde de sen av Ravels stycke i Habanera-form, ett av många exempel på hur just fransmän lockats till det spanska och lyckats med det. Bizets opera Carmen är väl paradexemplet. Mycket mer svalt sensuell var Ravel i versionen för flöjt och gitarr i går.
Amerikansk folkmusik med hundraåriga rötter plus några upplästa citat på svenska ur texterna fick vi några prov på så som Robert Beaser arrade dem i en svit år 1984. Ofta var det som i våra skillingtryck olycklig kärlek och ond bråd död, men varierad och ändå gripande musik.
Efter paus hade Sareidah Hildebrand och Joakim Lundström röjt scenen på notställ och lagt in en högre växel. Och när det var sådan virtuos glöd från båda i Iberts berömda mellanspel och sådan ögonkontakt började jag ana att denna duo också är en duo i livet.
Nå, dessförinnan fick vi alla lugna ner oss och gå lite i japansk meditation genom alla klangtjusande variationer på de få tonerna över melodin Sakura, som har med körsbärsblom att göra men också symboliserar livets gång. En aning stördes detta gitarrsolo av några millimeterfel, så strängens ton aldrig kom.
Kvällens suveräna slut blev Tangons historia i fyra delar av Piazzolla med makalöst samspel utantill och inlevelse med frihet och nyanser. Det är bara att instämma med flöjtisten Mats Möller som också lovordat denna duos tolkning.