De spelar flöjt med rymd och klangvariation
Och inte blir det lättare när fem musiker ska få allt att stämma exakt samtidigt. Men för Skånebaserade gruppen Flauto Dolce lyckades detta för det allra mesta i går kväll.
Ta bara galliarden i snabb tretakt av William Brade. Mot en mörk bakgrund av djupa instrument rörde sig melodistämman med blixtrande temperament.
Ljus klang av sopransolo med komp fyllde Edward Elgars Chanson de Matin, som ursprungligen skrevs för violin och piano.
Ljust tonade också kyrkklockorna genom Johan Magnus Sjöbergs Italienska bilder, medan han i sina Snapshots från 1996 skjuter iväg svängiga synkoper och staplar återkommande toner till tuffa ackord.
Och så växlade programmet mellan mörkt och ljust, gammalt och nyskrivet.
Omväxling fick vi även av att musikerna utnyttjade rummets möjligheter så mycket. I Jacob van Eycks Ekofantasi spelades växelvis från scenen och från foajén. Och till tonerna av den medeltida Tristans klagan tågade tre borduntonsspelande damer in på scenen.
Från scenens ena sida spelade en trio hovmusik från 1500-talets London med läcker stämflätning. Från andra sidan fördes vi sedan till medeltiden av en berömd estampie för dansant duo med härligt kärva kvartintervall.
Bekymret denna kväll var att det av och till inte klingade riktigt rent i min öron. Värst drabbade det arrangemang i close harmony-stil, salsan och tangon.
Tre stipendier till musikelever delades också ut i går. De gick till Dorthe Lagmyr, Kenneth Andersson och Johan Dreier från Tessinskolans estetiska program.
Så jobbar vi med nyheter