Det är verkligen dålig stämning i replokalen i Bryggeriets källare. Sara (Moa Söderlund) har just berättat för Alex (Melker Appel) att hon tänker vaccinera sig mot kärlekssyndromet.
– Forskningen talar starkt för att det är farligt att drabbas av kärlek, förklarar Sara desperat.
Alex tittar upp på henne – och det är ingen tvekan om vad han tycker om hennes beslut.
– När vi skrev texterna var utgångspunkten att vi skulle skapa en frågeställning som på något sätt handlar om kärlek. Min fråga blev "Är kärlek en sjukdom?", berättar Moa Söderlund några minuter senare.
Hon och Melker Appel har lämnat plats i replokalen för klasskamraterna som ska jobba med några av de andra korta scener som ingår i föreställningen "Fängslande vänskap och En kär-lek". Alla texter är skrivna av eleverna själva.
– Jag skrev tre olika scener som jag raderade. Jag är perfektionist och blev klar med min text sist av alla, berättar Moa.
Melker, som skrivit en scen om kärlekens regler, tycker att det svåraste var att få till en text som stämmer överens med den vision man har om hur scenen ska se ut.
– Min text tar upp sånt som "Vad är okej i ett förhållande?" och "Vilka gränser har kärleken?". Det handlar om både våldtäkt och tidelag, berättar Melker.
– Det är faktiskt en rätt otrevlig scen, inflikar Moa och Melker nickar instämmande.
Det går bara sex teaterelever i årskurs ett på Nyköping Strand Utbildningscentrum, och till hösten blir det ingen teaterlinje alls eftersom de anmälda eleverna är för få. Men Moa och Melker är väldigt nöjda med sitt gymnasieval.
– Jag har drömt om att hålla på med teater sen jag var liten och tyckte att den här linjen passade mig bättre än musikestet på Nyköpings gymnasium just för att man får ägna sig mycket åt manusskrivande och karaktärsanalys, säger Melker.
Och redan under det första gymnasieåret har de lärt sig massor, tycker Moa.
– Jag har förstått vad teater går ut på, att man inte kan "spela" utan måste "vara" sin roll. Dessutom har vi fått lära oss sådant som att tala inför människor, och det har man nytta av vad man än gör senare i livet.
Melker har redan stakat ut framtiden. Efter gymnasiet i Nyköping blir det folkhögskola och så småningom – om drömmarna slår in – en plats på någon av landets scenskolor.
– Den här utbildningen är definitivt en bra grund för att gå vidare och lära sig skådespeleri. Och Linda (Krogsether) är en fantastiskt duktig teaterlärare.
I morgon, torsdag, ska teaterlinjens ettor och treor spela upp sina egenskrivna texter för publik på Nyköpings Teater. Annika Ekberg känner redan av nervositeten i magen.
– Min största skräck är att få black out och glömma en rörelse eller replik. Men det är värst precis när jag ska ut på scenen. Då skakar hela jag. När jag väl står därframme går det över.
– Att stå på scen är värsta adrenalinkicken, inflikar klasskompisen Arvid Taawo.
Melker håller med.
– Jag försöker använda mig av nervositeten och adrenalinet och omvandla det till pepp. På det sättet gör man om rädslan till total koncentration.