På bara några dagar har Susanne Laurins namnlista redan hunnit få över sextio namnunderskrifter. Efterfrågan på en central hundrastgård i Gnesta verkar med andra ord rätt stor.
– Eftersom jag har en jakthund som aldrig någonsin går att släppa lös, för då är han borta, så saknar jag ett ställe, säger Susanne Laurin, som saknar bil dagtid för att kunna ta sig utanför tätorten med taxen Larz-Krister.
Enligt henne är det här inte första gången som allmänheten har efterfrågat en hundrastgård i kommunen.
– Vissa har till och med lovat att sköta det själva bara det blir av. Så nu försöker jag på ett annat sätt, säger hon.
Thuleparken och gräsplätten vid korsningen Mariefredsvägen/Västra Storgatan är två platser som Susanne Laurin tror skulle passa utmärkt att anlägga en hundrastgård på. Hundägaren tror heller inte att det behöver bli en särskilt kostsam historia för kommunen.
– Ett stängsel och en soptunna kan inte krascha budgeten, säger hon.
Men enligt Ghita Sjösteen, teknisk chef på kommunen, måste flera faktorer vägas in för att en eventuell hundrastgård ska bli en så bra mötesplats som möjligt. Ska man till exempel ha separata utrymmen för små och stora hundar? Grus- eller gräsplan? Bänkar för hundägare att sitta på?
– Att bara sätta upp ett stängsel på en gräsplätt som sedan inte blir en bra mötesplats tror jag inte kommer gynna någon, säger Ghita Sjösteen.
För flera år sedan utredde kommunen vilka centrala platser som skulle vara lämpliga för en hundrastgård. Bland annat föreslog man grönområdet vid Torggatan, gräsytan vid Lillsjön och mellan vårdcentralen och förskolan De fyra årstiderna.
– Men man tog inget beslut om att det skulle anläggas någon och det avsattes heller inga pengar för det, utan det är nästa politiska beslut, säger Ghita Sjösteen.
Hon föreslår att Susanne Laurin lämnar in ett medborgarförslag, eftersom sådana alltid lyfts upp på den politiska agendan. Hundägaren själv har redan gått i de banorna.
– Då kan man kanske bifoga namninsamlingen till det, säger hon.