Debut i mammaskrud
Charlotte Bradys debutroman Detaljernas tämjare beskriver en vanlig dag i en mammas liv. Men egentligen är det en berättelse om att vara människa. Jag bestämde mig för att göra moderskapet existentiellt intressant, säger författaren, som växte upp i Nyköping men i dag bor i Jamaica.
I går besökte hon Café Hellmans läslustkväll för att berätta om romandebuten.
Det är underbart att komma tillbaka. Men Nyköping var inte lika fantastiskt när jag var tonåring, säger hon.
Sedan hon lämnade Nyköping har Charlotte Brady bott i Stockholm, New York och är sedan två år tillbaka bosatt i Jamaica. I våras kom hon ut med Detaljernas tämjare, som är hennes första skönlitterära bok. Tidigare har hon gett ut två diktsamlingar.
Jag hade väldigt roligt när jag skrev boken även fast den kanske känns allvarlig för andra, säger hon.
Romandebuten är skriven helt utan kommatecken i korta meningar som ibland bara består av ett ord. Handlingen rör sig över vardagsrealismens ytor och tilldrar sig under en dag i en mammas liv. Men den handlingen är främst en ram för en annan berättelse, en berättelse om att vara människa.
Den kommer med frågeställningar om hur man ska leva. Boken kommer att uppskattas av folk som inte är rädda för att ifrågasätta sig själva, säger Charlotte Brady.
Är du bra på att ifrågasätta dig själv?
Ja, haha, det ingår lite grand i mitt yrke att göra det.
Huvudpersonen i Detaljernas tämjare är liksom Charlotte Brady en gång var bosatt i Brooklyn. Liksom Charlotte är hon svensk och gift med en mörkhyad man som hon har barn tillsammans med, och det är dessutom Charlotte Bradys egen dotter Martina som pryder omslaget. Men ändå vill inte Charlotte Brady kalla den självbiograf-isk.
Om jag någonsin varit den kvinnan i boken så är jag det inte nu, säger hon.
Ett av de teman i boken som däremot är självbiografiska är de reaktioner som huvudpersonen får över att hennes man är mörk, och att hon fått barn med en mörkhyad man.
Jag har fått höra att mina barn måste vara adopterade och folk har sagt negrolover till mig.
Huvudpersonen Viveka beskriver hon som både förvirrad och medveten samtidigt. När det kommer till att beskriva sig själv ser hon lite mer fundersam ut, men dottern Martina rycker in och hjälper till.
Du är konstig mamma. Du läser konstiga böcker, säger hon glatt, och klättrar omkring vid sin mammas sida.
I Jamaica känner sig Charlotte Brady mött annorlunda jämfört med här.
Här smälter jag in och är precis som alla andra. I Kingston klassas jag direkt som rik. Klasskillnaderna där är väldigt stora där, säger hon.
Tre saker återkommer hon alltid till när hon vurmar för Sverige: Mammaledigheten, föräldrapenningen och de svenska sommarnätterna.
Just nu skriver hon på ett manuskript som hon började på redan innan hon skrev Detaljernas tämjare, men vad det kommer att bli vill hon inte avslöja så mycket om, utom att det också blir en skönlitterär historia. Diktandet känner hon sig rätt färdig med för tillfället.
Men man ska aldrig säga aldrig, avslutar hon.
Så jobbar vi med nyheter