Linn Åslund bor i Jämtland men levde sina tonår i Katrineholm och Vingåker. Efter ett år på Duveholmsgymnasiet läste hon in resten av gymnasiet på Kjesäters folkhögskola. Som 19-åring lämnade hon Sörmland.
‒Om jag ska koppla min uppväxt till det jag gör i dag, så hade jag väldigt bra och uppmuntrande svensklärare, säger hon och nämner särskilt Ingun Allberg som även var hennes klassföreståndare i Katrineholm på högstadiet.
Lärarna har all anledning att sträcka på sig, för i juni debuterar Linn Åslund på förlaget Rabén & Sjögren med "Ester Tagg och Den flygande holländaren".
Vem är hon?
‒Ester Tagg är en liten tjej som växer upp på barnhem. Det enda som hon har kvar av sina föräldrar är en bit av en skattkarta som någon har ritat ett flygande piratskepp på. Så får hon se i tidningen i staden där hon bor att ett likadant skepp ska dyka upp där, och hon rymmer från barnhemmet för att ta reda på om föräldrarna finns på skeppet, berättar Linn Åslund.
Namnet Ester Tagg har hon burit med sig hela livet.
‒Min mormors mor hette Ester Tagg innan hon gifte sig. Det är ett himla bra namn. Och som författare har man överaktiv fantasi. En dag såg jag en liten tjej som hängde vid ett staket och såg ut att längta bort. Där fanns grunden.
Att Linn Åslund skulle bli författare har det aldrig varit någon tvekan om. Men vägen dit har tagit tid.
‒Det har varit min plan sedan jag var sex år. Jag hade skrivit och blivit refuserad i tio år innan det lossnade. Det ingår i jobbet. Sedan är det klart att det blir jättetufft ibland. Det är ett ensamt jobb, som handlar om att få någon annan att gilla det som pågår i ens huvud.
"Ester Tagg och Den flygande holländaren" är den första av tre böcker i en serie, med Rebecka Helmersson som illustratör.
‒Hon var mitt förstahandsval hela tiden, säger Linn Åslund som är väldigt glad över hur text och bilder fungerar ihop.
På internationella kvinnodagen lyfte förlaget fram boken som lästips där tjejer får ta plats och Ester Tagg placerades tillsammans med Madicken, Ronja Rövardotter och Pippi Långstrump.
‒Det var en nyp-mig-i-armen-upplevelse, helt overkligt, säger Linn Åslund.
Parallellt med författarskapet frilansar hon som översättare av facklitteratur från engelska till svenska. Hon kan se att hon har nytta av sin kreativitet när hon hanterar svåra språkfrågor i översättningsjobben, samtidigt som hon kan överföra strukturen som krävs i översättandet till sitt skrivande.
‒Jag mår bra av att kunna växla.
Det var självklart för Linn Åslund att hon skulle skriva just barnböcker.
‒Det är barnböcker som är roliga. Och så är det lite av en utmaning. Barn är skoningslösa. Om de inte tycker att det är bra så skiter de i det. Det är en sund inställning till böcker.
Barns läsande och läsförståelse sjunker i mätningar, men Linn Åslund är inte orolig för läsningens framtid – under förutsättning att vi vuxna minns att lusten och inget annat är det som väcker glädjen. Åslund vill låta barnen själva upptäcka läsningen, vare sig den kommer i en seriebok eller i en roman.
‒Vi har börjat prata med barn om läsning som om den vore havregrynsgröt, som något vi ska göra för att det är nyttigt och inte för att det är kul. Om någon hade tjatat på mig att jag skulle läsa hade jag haft jättesvårt att hålla entusiasmen uppe.