Demensen tog hans sambos liv
Jag märkte att något inte var som det skulle när min sambo inte kom igång med träningen efter vårt andra barn.
Föreläsningen hölls i stadshusets A-sal i Nyköping.
Demensförbundet är en anhörigorganisation. Omkring 180 000 människor som lider och en miljon berörs av demens.
Klas Axelsson åker runt för Demensförbundet och berättar om sin förlust. Av de totala antalet dementa räknar man med 10 000 till 14 000 som är under 65 år
Det finns ett nätverk för anhöriga till yngre personer med demens där Klas Axelsson är samordnare.
Man brukar märka att något inte stämmer, berättar Klas Axelsson. Under våren 1999, ett halvår efter att hon fött vårt andra barn började hon dra sig undan vårt sociala liv. Och hade inte börjat träna.
Klas poängterar detta eftersom hans sambo var aktiv orienterare och med i U 21-landslaget i orientering, alltså strax under eliten i Sverige och hon och Klas var mycket aktiva löpare.
Hon hade sprungit och tävlat mycket, bland annat SM-tävlingar. Jag väntade på mammakicken, att hon ville bli bättre än förut.
Han började känna att något var fel men tänkte att det var en stor omställning att få barn. Men fler och fler saker pekade på att något var fel. En förfrågan på barnavårdscentralen gav svaret att hon verkade lite stressad men inget i övrigt som stack ut.
Sambon drog sig mer undan och började bete sig annorlunda med matlagningen. Hon fick svårt för det, tyckte att det var äckligt med rått kött. Hon vände på dygnet och hade svårt att sova och kunde sätta på tv:n mitt i natten. Hon började även äta sämre. Åt tuggumi, risifrutti och gurka i mängder.
På vårdcentralen tyckte man att vi skulle avvakta medan hennes mamma och grannar tyckte jag skulle ta kontakt med psykiatrin. På psykakuten ville man träffa henne. Så kom jag överens med en läkare om en träff för provtagning av mineraler och vitaminer. Före träffen hade en granne tagit kontakt med läkaren för att berätta vad denne uppfattat.
Läkaren ville strunta i provtagningen och prata en stund i stället. Då gick sambon ut. Läkaren insåg att hon inte mådde speciellt bra. Slutligen gick hon med på undersökning på psykiatrin. Där blev sambon kvar. Hon kom hem någon enstaka gång, men efter ett tag blev sjukhuset hennes hem och hon förlorade känslan för sitt eget hem.
Klas fick kontakt med en kurator som gick igenom papperen och konstaterade att det kunde vara tre saker psykos, kronisk psykos eller demens.
Demens drabbar de gamla, pensionärerna, var min tanke.
Men det var frontallobsdemens och det fanns ingen bot.
Så jobbar vi med nyheter